Trött och tom

Folk frågar mig hur det känns. Jag har inte en jävla aning om hur jag ska svara på den frågan på ett bra sätt.

Det är tomt. Tyst och tomt inne i skallen. Ett svart hål. "Jag vet inte" svarar jag och säger sen nåt i stil med: "Men det känns bra". Jag skulle käka lunch med en kompis i dag. När jag satte mig ner och väntade på honom ville jag bara stirra framåt och inget mer. Det blev lite bättre när han kom och jag fick prata om nåt annat än mig själv en stund...

Och jag har blivit så vansinnigt trött! Känner att jag borde vara uppfylld av nån slags eufori. Loba skrev att hon log från öra till öra i en vecka efter den första inseminationen. Men jag är bara trött och tom i bollen och orkar inte träffa nån. Jag vill också le med själ och hjärta!

Hoppas det är bättre imorgon. Att jag iaf är fylld med något.