... ska bebisar få plats i det här?
Eller rättare sagt, hur ska jag orka ta hand om en bebis själv, om jag inte ens orkar med pressen att tillverka den själv?
Nä, jag orkar inte tänka på svaret, men frågan måste jag åtminstone ställa mig. En sak i taget.
3 kommentarer:
Du vet väl inte om det var därför än? Dessutom var det första gången och andra gången kommer du kanske inte vara så spänd och nervös. Ja, ta ett steg i taget. Men ge för sjutton gummor inte upp... kram
Du orkar och kan!
Det tvivlar jag inte en sekund på. Nu har du så mycket förväntan, längtan, planering, frustration, sorg, ilska och allt vad det nu kan vara som rasar runt i dig. Du har ju planerat och längtat efter det här länge, och på ett ögonblick förändras allt och blir inte som du har tänkt dig.
Men när du väl står där med DIN bebis i famnen kommer du ha styrkan och kraften upphöjt till tusen. Du kommer att inse att du kommer att göra allt för ditt barn just då. Till och med dö om det krävdes...
Moderskänslor (och faders) är mäktiga och starka och förändrar en för livet. Dessutom är du en härlig, varm, fin och trygg Jessica redan innan.
Jag säger det igen:
- Du orkar och klara det DEFINTIVT!
Kram
Känns som väldigt välbekanta tankar de där.... Lyckligtvis tror jag tvivlet bara är en vän på vägen. Hoppas det kommer bättre tankar snart, för om inte du tror idag, så tror jag att du kan, och förhoppningsvis du med igen snart. :)
Skicka en kommentar