Förnekelse?

Den senaste tiden, ja senaste halvåret ungefär, har jag inte känt det där suget i magen som jag tidigare gjort sedan jag bestämde mig för att försöka bilda en egen familj. Jag vet inte om jag värjer mig från det svåra - förnekar. Jag vet inte, har mått rätt bra av att inte ha "bebis-oket" hängande över axlarna och jag har till och med börjat känna att det är okej att inte få panik när jag tänker på att det kanske aldrig blir barn... Har inte ens känt en egen längtan när jag sett vänner vara gravida och få barn.

Men så alldeles nyss tittade jag på Livrädd med stils blogg där hon visade en bild på den här underbaringen. Och tårarna bara började rinna. Det sög till i magen. Jag längtade like crazy. Ja, jag vet inte. Det kanske var en förnimmelse av det som varit eller en svag känsla av sorg över att "det inte är jag" som har en sån liten fin en att snusa bredvid. Det lär väl visa sig.

I morgon ber jag till gudarna...

...för att vi ska orka och överleva dagen.

Vi ska ta farväl av en liten. Att försöka sätta ord på känslorna är ingen idé. Jag bara ber för lillans föräldrar att de ska finna styrka att orka ta sig upp ur det bottenlösa hål de befinner sig i.

Den vi älskat saknar vi alltid

Vi mister aldrig den vi älskat

Den vi älskat älskar vi alltid

Inte anonym

Om jag kunde gå tillbaka två år i tiden. Då hade jag.

Fortsatt varit anonym i bloggosfären.

Det är inte bara att jag nu skulle vilja skriva av mig om det trauma som min kära vän, och vi alla som är nära henne, just nu genomlider, och som jag snabbt skrev om häromdagen men sen raderade. Det hade varit skönt att kunna gömma sig undan folk härinne i andra lägen också. Men nu är det som det är. Jag valde att vara öppen - och har för det mesta, speciellt när jag skrev om själva inseminationsresan, känt att det var ett bra beslut. Öppenheten hjälpte mig.

Det jag nu mest vill skriva om har inte direkt att göra med barnlängtan - vet inte ens om jag har någon barnlängtan längre... Ibland är det skönt att vara hemlig med sitt innersta. Det skulle jag vilja vara nu.

Kanske dags att starta en ny blogg? En hemlig...

Eller så lägger jag ner helt. Jaja, vi får se.

Ta hand om er och era kära där ute!