Heppårej!

Detta är inte ett blogginlägg - höll jag på ett skriva. Det är det ju! Men det är inte en nystart utan blott en uppdatering om vad som hänt sen sist.

Sen jag beslutade att sluta blogga och sluta tänka på bebisar på obestämd tid har mycket känts både oerhört skönt och oerhört tungt. Vänner säger att jag verkar annorlunda, lättare, gladare, mer lustfylld. Det överensstämmer vanligtvis med hur jag känner mig själv också. Jag har lust till mycket. Att springa, skratta, festa, se framåt. Vissa dagar känner jag mig så ensam att jag inte vill leva. De dagarna är som tur är få. Jag planerar fortfarande ingen ny bebisresa. Det enda jag har kommit fram till är att jag nästa gång ska åka till en klinik i Köpenhamn, för att förenkla hela alltet. Men när den dagen kommer vet jag inte.

Jag har dejtat min sista internet-kille, gått på min sista blind-dejt. Hädanefter kommer jag bara träffa män, om jag nu ska träffa några... i verkliga livet. Jag är dock så jävla trött på att hålla på och hålla på med att träffa män att jag inte är det minsta sugen på att träffa någon. Punkt.

Min jobbframtid ser mycket ljus ut. Inte för att jag har fått fast jobb, utan för att jag är otroligt taggad att skaffa mig ett nytt jobb. Hur det ser ut vet jag inte ännu, men jag vet att jag kommer att få ett jobb och att det kommer att bli bra. I höst börjar sökandet och eventuellt startandet av frilansföretag. Vet du något jobb som kunde passa mig? Tipsa mig gärna!

Nu ska jag ha en efterlängtad semester, vilket ska bli underbart. Ska vara med vänner och bara, bara vara och festa och sola och bada och springa och äta och njuta.

Ha en underbar sommar med era nära och kära och bebisar som finns i magen eller i era hjärtan!

Massor av kramar/Jessica.

Lite trött, annars intet

Nya medicinen Keppra började knapras i måndags morse. Käkar en 250 mg-tablett på morgonen och en på kvällen. Och jag känner inte särskilt mycket i kroppen. Lite trött är jag, men jag har svårt att bedömma om det är tabletterna eller om det är vädret eller bara allmän trötthet... Det visar sig.

Jag är i alla fall inte "säckar-ihop-när-som-helst-trött" som jag kunde vänta mig att bli med tanke på de vansinniga biverkningarna jag fick av Lamotrigin. Först i går var jag helt symtomfri...

Hoppas att jag snart, snart, snart kan vara färdig med medicineringen så att jag kan skicka iväg papprena till Gaia. Rätt medicin måste ju vara på plats för att jag ska kunna fylla i dem rätt.

Things are looking up...

... and so am I.

Jag har kollat upp Gaia. Ligger i Hobro - rätt långt bort, man får åka tåg, färja och tåg igen, men resan inklusive insemination blir ändå bra mycket billigare än Stork eller Vitanova som ligger i Köpenhamn. Med god planering och noga beräkning när ägglossningen kommer ska det kunna gå vägen.

Jag glider längre och längre bort från stängd donator. Min finansiella situation nu ska inte få styra över om mitt barn ska få reda på vem donatorn är om han/hon vill det. På Gaia kan jag få ett hyfsat pris även med öppen donator. Resan tur och retur skulle hamna på ungefär 1600 kronor, inseminationen 3500 och sedan eventuellt boende om nu det behövs. Enligt min reseplanering skulle jag kunna åka kvällen innan, ta tidigaste båten och vara på plats i Hobro vid 15-tiden. Kliniken ligger på gångavstånd från stationen.

Gaias hemsida kändes också bra att läsa, jag fick känslan av att det inte är så svårt och krångligt att göra inseminationen. Jag menar, en fertilitetsutredning vill jag göra för min egen skull. Och i morgon ringer jag till Medicinmottagningen på Centrallasarettet i Västerås och är så bossig jag bara kan utan att vara otrevlig. Nu är det dags att de låter mig byta epilepsi-medicin. Omedelbums.

Jag ser en stor sol i slutet av tunneln =)