Lite sporadiskt - fortfarande

Jag fortsätter att blogga lite då och då här på Jeckan och jag uppskattar sååå väldigt mycket att det fortfarande är läsare där ute som fortfarande bryr sig om att jag skriver. Ni anar inte hur fint det känns att det är flera som lämnar kommentarer när jag göra mina små nedslag på bloggen. Jag uppskattar det så. Domänen jeckan.com försvann (som ni kanske läste på Loba och livet) och är ersatt av jeckansbebis.blogspot.com. Jag lär väl fortsätta att hänga här i alla fall tills jag håller min bebis fysiskt i mina armar.

För jag går i seriösa bebistankar nu och planerar att göra en insemination inom en ganska snar framtid. Mer detaljerat än så tänker jag inte beskriva mina planer... förutom att de innefattar en resa till en annan stad. På grund av att andra personer är inblandade nämner jag detta inte mer utan nöjer mig med att kalla det för Resan här på bloggen. Men jag lovar att berätta när det är gjort - och om det blir ett plus eller ett minus på stickan. You'll be the first to know!! =)

En liten fråga bara

Är det någon som har erfarenhet av att göra heminsemination, med hjälp av en känd donator?

Dela gärna med dig... Hur har du gjort?

I stället för panik - förvirring

Klockan är typ halv tre och jag är så trött så att jag inte kan sova.

Är precis hemkommen från NHL-hockey mellan Detroit Red Wings och St Louis Blues i Globen och kvällen blev sen. De ville ju fan aldrig sluta spela... Det är tre perioder i hockey + reklampauser. Jag kände paniken komma då och då under kvällen för att jag blev tröttare och tröttare men jag valde att förneka den. Det funkade ganska bra och jag började bara grina en gång =)

Nu kan jag dock inte sova för att jag är så trött. Visst ja det sa jag förut... Tjat-maja-jessica. Jag fyller i alla fall igen hålet där paniken vill slå rot med att titta på bilder från kvällen. Och där på en bild är han! Min dröm-live-donator, Mr Perfect himself. Söt, snäll och framför allt jävligt rik. Han är den med nummer 5 på ryggen i Red Wings. Check him out!

Donatorn

Tror inte att jag har skrivit så mycket om mitt val av donator... Så här tänkte jag i alla fall kring frågan, som inte var alltför lätt att avgöra. En bloggis frågade mig om hur jag hade tänkt och så här svarade jag:

Jag valde öppen donator. Först funderade jag på, och var nästan övertygad om, anonym, eftersom jag vill ha så lite som möjligt att göra med donatorn. Jag vill inte att han är en person för mig. Men det kändes inte riktigt bra, jag funderade på vad jag skulle säga till barnet. Prövade olika argument och sätt att säga att det inte finns någon möjlighet för barnet att få veta vem den andra biologiska hälften är. Och jag kom inte på tillräckligt många bra argument för att kunna ta ansvar för valet av anonym donator. Det kändes för svårt att JAG väljer att barnet inte har något val... Jag kände att det kan bli en "hang-up" och en livsavgörande sak för en annan människa att INTE ha den möjligheten. Finns möjligheten tror jag att det inte är lika intressant för barnet att få veta. Så jag valde öppen donator, för barnets skull.

Jag fyllde i fysiska egenskaper som liknar mina egna i journalpappren, för att barnet ska likna mig själv så mycket som möjligt. Jag måste säga att det känns ganska märkligt att sitta och välja egenskaper på det sättet... men, men. På Gaia tog de sedan fram en lista med möjliga donatorer, så fick jag välja en av dem. Det var lite olustigt, tyckte jag. Som jag skrev tidigare så vill jag ha så lite som möjligt med donatorn att göra... Men så går det till. På listan stod donatorerna till och med med namn (tror inte det var deras riktiga namn dock).