Det står stilla...

... så jävla stilla. Inget svar på hjärnröntgen ännu.

Men ponera att allt ser bra ut i hjärnan och att jag efter provande mår bra av att äta bara en epilepsimedicin, Keppra. Ponera även att jag därefter känner mig stark och redo att göra en till Danmarksresa. Jag kan absolut tänka mig detta scenario, jag känner mig redo för det.

Men det skulle ändå inte gå. Inte av brist på vilja. Jag har inga pengar. Varje månad går precis runt. Och jag vet att jag borde. Borde göra mer, kämpa mer, jobba mer, tänka mer positivt. Men jag ser inte skogen för alla träden.

Rik!

Jag fick en hel lön i dag.

Minus en karensdag och några sjudagar. Trodde jag skulle få leva på havregrynsgröt den här månaden. Kanske ska göra det ändå, för att förebygga...

Pengar = Lycka

Häpp!

...så var det inte roligt med mens igen. Surprise =)

Men jag blir mer och mer angelägen om att det här är rätt för varje dag som går. Längtar till jag har möjlighet att sätta igång med de praktiska planerna.

I need money, money, money!
Men det är bra tror jag med lång startsträcka, jag kommer hinna vänja mig ordentligt vid tanken på att Bebisen ska anlända.