Femmis-träff

I dag har jag varit på min första Femmis-träff, fika på Vetekatten i Stockholm. I Västerås där jag bor är medlemsantalet i Femmis inte så högt, men till Stockholm är det ju inte så långt att åka nån gång då och då. Och det var supertrevligt! Det känns liksom som om tankar och känslor blir lite extra konkreta när man får träffa andra som går med ungefär samma saker i skallen... Några hade bebisar i magen och några hade bebisar utanför magen.

Tack brudar för en trevlig fikastund!

Ägglossning i magen

I dag, exakt elva dagar efter att förra menscykeln startade, kände jag smärtor i magen som jag känner igen. Jag brukar ha dem och har relaterat dem till ägglossning förut. Nu gäller det bara att komma på vad de står för. Att ägglossningen snart börja, eller att äggen har lossnat och väntar på att befruktas...

Det verkar ju variera enormt det där, samma tecken betyder olika saker för olika kvinnor och ibland olika saker för samma kvinna... Typ. Men jag har ju precis börjat räkna, mäta, böja och bryta så jag tror på att det ordnar sig till slut. I'm confident!

Lång natts färd mot dag

Det går sakta när man väntar. Det går i såna myrsteg framåt. Den här månaden försöker jag känna efter i kroppen om jag kan känna när jag har ägglossning. I dag har det gått 10 dagar sedan mensen började, så kanske kommer jag att känna något inom någon vecka. Efter jul och nyår ska jag börja använda mer avancerade metoder som stickor från apoteket, eller ägglossningsdator (visst finns det nåt sånt?).

Det är mycket väntande och det känns ovant. Vanligtvis har jag svårt att bibehålla långsiktiga mål, men den här gången känns det annorlunda. Jag har ju liksom bebisen att tänka på också. För varje vecka känns faktiskt bebisen mer och mer verklig.

När jag bestämt mig på allvar ville jag berätta för allt och alla om mina planer. Men jag har bestämt mig för att vara lite restriktiv, mest för att det faktiskt inte är något som så många par gör. Går och berättar till höger och vänster om att de försöker bli gravida, liksom... Samtidigt behöver jag berätta för några, prata med någon för att bolla med mera. Jag ska vara restriktiv, men inte FÖR restriktiv. Jag menar, jag vill ju prata om det. Och det finns typ inga andra Femmisar i Västerås.

På lördag ska jag på min första Femmis-träff, i Stockholm. Någon gång då och då kan jag ju åka dit.

Vill så det värker

Ja, jag vill jag vill jag vill så det värker... Ska spara så mycket det går så att jag kommer i gång så fort som möjligt.

Himlen kan vänta

Denna fantastiska, fasansfulla, soliga och sorgliga teve-serie.
Tänk om det var jag. Om det var någon i min familj.

Nej, det är bra att jag insett min egen dödlighet. Livet tar slut. Inte försitta någon mer tid nu på att leta man.

Häpp!

...så var det inte roligt med mens igen. Surprise =)

Men jag blir mer och mer angelägen om att det här är rätt för varje dag som går. Längtar till jag har möjlighet att sätta igång med de praktiska planerna.

I need money, money, money!
Men det är bra tror jag med lång startsträcka, jag kommer hinna vänja mig ordentligt vid tanken på att Bebisen ska anlända.

First time for everything

I dag blev jag lycklig över att få mens. Det har aldrig hänt tidigare, till och med första gången jag fick mens som tolvåring tyckte jag att det var jobbigt. Men nu!

Nu går jag nämligen in i ett nytt stadium. Lära-mig-när-ägglossningen-kommer-stadiet. Egentligen är det helt otroligt att jag inte kan mer om min kropp, att jag måste räkna dagar och använda apparater för att ta reda på när den kommer. Om jag hade känt efter lite mer i kroppen genom åren så kanske jag hade vetat ungefär när ägglossningen inträffar.

Men nu ser jag det lite som ett kul delmål i stället. Därav lyckan av att få mens. Första reella steget mot bebisen =)

Hej...

... och välkommen till berättelsen om min bebis och mig.

Jag existerar. Det gör bebisen också, men ännu bara i mina drömmar. Jag har precis börjat resan mot insemination. I min dröm finns bebisen i min mage om ett år. Återstår att se om drömmen slår in...