Tillbaka igen

...och så trillar jag in på Gaias hemsida. Och känner någon slags hemtrevnad. Eller något. Hemtrevnad? Eller en skön vilan i det beslut jag en gång tog men som jag har omvärderat av olika anledningar?

Ny design - ny blogg?

Ny design på bloggen igen alla vänner. Ett nytt liv? Med ny inriktning?

Bebisar.

Jag tänker allt oftare inte alls på att bli mamma. Jag tänker allt oftare på att inte bli mamma. Processar med mig själv. För ett år sedan skrev jag i en krönika i Vlt att det svindlade när jag tänkte på att det kanske aldrig skulle bli barn för mig. Och det gjorde det verkligen. Då. Det svindlar inte längre. Jag har till och med nämnt att beslutet att INTE skaffa barn inte känns långt borta - för ett fåtal vänner. Utan att börja gråta! Fatta...

Jag kanske inte inser på riktigt hur det eventuella beslutet kommer att påverka mig. Eller så ÄR det inte svårare än så här för mig att fatta beslutet som de senaste fem åren känts så vansinnigt långt borta och skrämmande och stort. Jag kan inte säga att klumpen inte finns i halsen nu när jag skriver detta.

Jag skriver det inte med glädje. Än.

En liten uppdatering

Det är inte så många som är inne på bloggen och läser har jag sett... så jag kostar på mig att berätta lite kort om min privata vardag =)

- Bebistänkandet ligger på hyllan för tillfället. Jag har inte bestämt mig för om jag ska trotsa rädslan för graviditet ännu. Väntar med beslut om fortsatta gravidförsök tills vidare. Talade med en vän på lunchen idag. "Jag känner inte just nu att jag måste bli förälder" sa jag. "Jag ser dig som en person som kommer att ha barn" sade hon. Vojne. Den dagen den sorgen =)

- Slutade mitt hittills roligaste jobb vid årsskiftet. Det var så jävla roligt att gå till jobbet hela hösten att jag aldrig ville sluta. Underbara kollegor, roliga fikaraster, stimulerande arbetsuppgifter... allt jag begär av ett jobb. Tyvärr kände mamman som jag under ett år ersatte att hon ville börja jobba igen - så det var bara att gå vidare för mig. Men jag har mentalt inte släppt tanken på att få komma tillbaka, trots att det inte kommer att hända. Separationsångest kallas det. Typ.

- Jag har blivit egen företagare. Sedan årsskiftet F-skattar jag, åtminstone delvis. Jag frilansar numera som journalist. Lär mig mer om bokföring, momsen och deklarationer. Det kändes främmande men blir mindre och mindre så. Jag trodde aldrig att jag skulle göra detta. Vara företagare alltså. Mina rötter består av statare, småtorpare, arbetare, hemmafruar och fler arbetare. Jag ser mig fortfarande som en arbetare... det är bara det att jag tar betalt med egna fakturor. Och håller mer koll på inkomster och utgifter ;-) Jag gillar det mer och mer och hoppas att jag slipper skattesmällar i framtiden.

- Jag har "Eat, pray, love" av Elisabeth Gilbert på nattduksbordet. Har bara läst ca 50 sidor. Jag blir mer och mer irriterad (och lite smått bitter) ju fler sidor jag läser. Vem fan kan åka bort ett år till Italien, Indien och Indonesien för att hitta sig själv - och sitt livs kärlek? Jo, en jävligt rik och framgångsrik person som E. Gilbert. JAG får minsann vandra runt på halkiga, snöiga och småtrista gator i Västerås, Enköping och Sala och försöka finna mig själv på diverse kaféer och krogar. Sånt är livet. Jag ska läsa klart boken och hoppas att jag blir mindre irriterad för var sida jag läser. Den är ju så himla haussad så nån slags nytta ska den väl göra... annars har jag fått träna upp bitterfittan i mig lite till. Alltid nåt, haha.

- Har fått en ny favorit-teveserie. Downton Abbey. Den är så jävla Jeckan.

Och för denna gången, vänner... ba-bay!