Det drar och sliter fortfarande då och då (eller nästan hela tiden) i magen. Och jag är fasligt trött. Senaste dagarna har jag sovit ett par timmar mitt på dagen och ändå utan problem somnat gott på kvällen.
Hoppas det är tecken på att det var första och sista gången jag reste till Hobro. Men jag vågar inte tro på det eller känna några "plus-känslor"...
Måste hej jag måste hej jag måste hejda mig. Typ.
5 kommentarer:
Jag hoppas, jag hoppas, jag hoppas innerligt på plusandet..:-)
And so do I!
Det låter ju lite suspekt på det braiga sättet, det där, tycker jag :)
Jag håller så klart tummarna. Nu är det ruvarvecka 2!
hehe -jo jag tänkte "yes" redan när du skrev om tröttheten förra gången, men jag ska va tyst. Lär väl få kramp i tummarna snart..... tur det inte är så många dagar kvar nu =)
trötthet kan vara bra :-)
*kniper tumme*
Skicka en kommentar