1. Jobb. Jobb. Jobb. Jag är egenföretagare numer och jobbar oerhört mycket. Jag skriver, filmar, fotar, bokför... Jag gillar att jag har mycket att göra, men inte mycket tid blir över till bloggande.
2. Inte mycket bebisplanerande existerar. Det verkar i skrivande stund som att det inte kommer att bli barn för mig. Det känns sorgligt ibland, skönt ibland. I'm living it. Finns inte mycket annat att göra. Det är väldigt svårt att leva med det, ensamheten och barnlösheten, vissa dagar. Senaste veckan har varit rätt jävlig. Ensamt och jävligt har det känts. Men... jag måste lära sig att leva med det. Helst utan att bli en bitterkäring.
3. Med tanke på ovanstående har det känts svårt att läsa andras bloggar. En efter en får barn. Men jag har inte velat släppa bloggarna helt ändå. Jag ögnar ibland och läser en och annan lite mer närgånget.
4. Och... jag hatar att det är så, men det kom ett upprört samtal från en person som ganska nyligen sett bloggen. Det var upprörda känslor. Jag blev ledsen och, tyvärr, påverkad kring hur jag skriver. Mitt syfte med att skriva är ju för min skull, för att jag mår bra av att skriva av mig. Det har också varit befriande att "bolla" med likasinnade om funderingar kring barn och barnlöshet. Att andra som inte gör samma val som jag också läser kan jag inte styra över. Jag varit angelägen om att stå öppet för mina val i livet eller vad jag känner när jag står inför svårigheterna som följer med valen. Jag skäms inte för något som jag gjort eller skrivit. Jag kunde lösenordsskydda bloggen såklart... men jag vill faktiskt inte det. Vill man läsa bloggen så får man det - gärna utan att döma mig för mina val och hur jag uttrycker mig. Nåja, det har hsh hindrat mig ett antal gånger från att skriva det jag känner särskilt när det känts som svårast.
5. Mitt hjärta blev också en aning krossat tidigare i somras. Det är hard shit att återfå hoppet om kärleken ett tag - och sen ramla ner i tysta gråheten igen. Det blir svårare och svårare att liksom säga till sig själv att hoppet kommer komma tillbaka, och längre och längre tid att återhämta sig. Jobbar på att bitterfittan i mig inte ska grabba tag om benmärgen och bita sig fast permanent.
5. Mitt hjärta blev också en aning krossat tidigare i somras. Det är hard shit att återfå hoppet om kärleken ett tag - och sen ramla ner i tysta gråheten igen. Det blir svårare och svårare att liksom säga till sig själv att hoppet kommer komma tillbaka, och längre och längre tid att återhämta sig. Jobbar på att bitterfittan i mig inte ska grabba tag om benmärgen och bita sig fast permanent.
