Hur/vad göra?

Alltså jag ska ju åka till Gaia i Hobro i augusti har jag tänkt. Och jag tänkte vara lite förutseende och boka biljetter i förväg eftersom jag har tagit semester den veckan. Skönt att kunna åka i tid och ta det lite lugnt när det är första gången. Jag har ju märkt på stickproverna att ägglossningarna kommer varje månad med ganska bra regelbundenhet. Så det vore väl själva f*n om den inte kom i augusti också =)

Men jag tänkte åka till Danmark torsdag morgon den 13:e augusti för att vara på den säkra sidan, men ägglossningen kommer antagligen inte att ske förrän typ på söndagen den 16:e (eller lördag 15:e om jag har tur). Hoppas jag kan boka in journalsamtalet till torsdag eftermiddag eller fredag förmiddag.

Du som har varit i Hobro, vad ska man hitta på övrig tid? Kanske vågar jag inte göra några större utflykter... man lär ju vara rätt spänd på när det blåa strecket ska komma =) Men finns det något att göra? Muséer eller dyl?

Lästips!

Jag ska bli faster för tredje gången, i november. Det är underbart! Hoppas på att det blir en lillkusin snart också =)

Storasyskonen är tre och fem och måste naturligtvis få veta hur allt gått till. De är så lyckliga över sitt nya blivande syskon! Föräldrarna har tagit hjälp av den här boken. Det har uppkommit många resonemang om bebisar, mycket på grund av att mammas mage blir allt rundere. Men boken, av Katerina Janouch, verkar ha öppnat ögonen för barnen på fler än ett sätt.

Lillgrabben är tre år. Hans allra bästa bästis är en kille på dagis. Följaktligen vill grabben gifta sig med honom. Stortjejen, som är fem, var dock lite oroad att brorsan inte skulle kunna bli pappa. Men... I boken stod det att killar som är kära i killar kan adoptera barn. Hon blev lugnad. Brorsan kommer att kunna bli pappa! Hans stora dröm just nu är nämligen att få bli pappa, det sa han när fröknarna på dagis intervjuade honom.

Nu har stortjejen bestämt sig för att hon vill gifta sig med en tjejbästis på dagis. Och det går bra. Hon kan bli mamma ändå. Hon kan nämligen gå till doktorn som kan sätta ett frö inne i magen på henne. Det stod ju i boken!

Är det inte fantastiskt? Det är inte svårare än så om man presenterar det på en enkelt, rakt och pedagogiskt sätt.

Doktorn satte ett frö i magen. Det ska jag säga till mina syskonbarn om min bebis när den är i magen. Och så ska jag läsa Katerinas bok för lill*n när h*n kommer.

Positiva jag - tänker positiva tankar

1. Jag har jobbat hårt och skrivit flitigt, både reportage och krönika, i dag på jobbet. Och en vikarie sa att jag tar jättefina bilder. Jag kände mig uppskattad.

2. På väg ner till tvättstugan i dag tänkte jag; "Jag kommer inte att bo kvar här så länge till. Man kan ju inte bo i en etta med barn". Tanken bara kom över mig och jag kände mig glad.

3. Det är vackert och varmt väder. Himlen är blå utanför fönstret. Jag måste ha en av Västerås bästa utsikter (om man räknar bort alla med sjöutsikt...) Gamla hus byggda från slutet av 1800-talet och framåt, lummiga träd, skyskrapa. Det är jättevackert! Utsikten gör att jag känner mig rofylld.

4. När jag skrev en kommentar om zuccinis på Lobas blogg blev jag sugen på att laga mat. det var första gången på flera månader. Nice =) Tack för inspirationen, Loba!

5. Ok, jag skrev fem siffror innan jag hade tänkt ut fem bra saker med den här dagen... Men den här listan får anses som en positiv grej också. Min terapeut sade ungefär för ett år sedan att jag skulle skriva ner fem saker varje dag som jag hade gjort bra. Det har inte skett så detta får väl ses som ett enormt steg i rätt riktning. Bra Jessica!

Trött på mig själv

Nu ska här spys galla.

Vakna. Äta. Jobba. Vara. Äta. Skriva. Vara. Sova. Vakna. Äta. Jobba. Fika-med-kompis. Vara. Sova. Vakna. Jobba. Träffa-familj. Sova...

And it goes on and on. Fan vad jag är trött på att vara själv med mig själv hela jävla tiden. Vissa brejk med fika/vina/äta med vänner och familj då och då. Men det är så tomt! Så trött så trött på tomt tomt tomt.

Och vem kan vända på det?

Jag. Bara jag. Bara jag att fatta alla beslut själv om mig. Åh vad det är tröttsamt!

Midsommar i Riddarhyttan

Lugn. Sill. Snaps. Rosé. Lax. Regn. Kallt. Fint.

Nähäpp

nu tror jag att jag tar och släpar min trötta kropp till sängs.

Har ni sett? Jag är med på Facebook också!

Glad midsommar, amigos!

Olika världar

Den här bloggen ska jag börja följa. Snacka om att ha ett annat utgångsläge än jag. Hon är 15 år och väntar tvillingar.

It's a sick world

Håller ni inte med min vän Mia om att världen ser bra sjuk ut?

Trött, men lycklig =)

"Du ser trött ut"

En jobbarkompis kommenterade min uppenbarelse när vi stötte ihop i fikarummet. Vad fan ska man göra här i världen för att se fräsch ut om det inte är att vila upp sig i solen en vecka på Santorini?

Skämt åsido. Jag är faktiskt rätt trött. Det är jobbigt attt börja jobba igen efter en skön semester. Speciellt om man kommer hem 21.30 efter en dag bad, sol, för lite mat, försenade flyg och ett visst mått av trötthet att lyssna på vissa familjemedlemmars gnatande i bilen på väg hem från Arlanda. Klart jag är trött. Men samtidigt solbrändare än alla andra på tidningen... Ha.

Nu ligger hela mitt fokus på att förbereda mig för första resan till Danmark andra veckan i augusti. Skattepengarna var nästsista pusselbiten, nu är finanserna klirrade. Min nya medicin verkar funka alldeles utmärkt, det är sista pusselbiten. Nu ska bara papprena fyllas i och skickas till Gaia. Hurray!

Underbara Santorini...

...tillsammans med min underbara familj. Det var fantastiskt!

För att citera Metallica...

... Bye, bye, bye my darling(s)!

Jag drar till Santorini på lördag med familjen. Då ska konsumeras gammel-media, såsom böcker och tidningar. Ingen dator. Ingen mobiltelefon. Bara slappa och ha det bra i en hel vecka.

En liten bloggpaus följer härmed alltså.

Hejdå och ha det så bra här hemma!

Kram, kram.

Lite trött, annars intet

Nya medicinen Keppra började knapras i måndags morse. Käkar en 250 mg-tablett på morgonen och en på kvällen. Och jag känner inte särskilt mycket i kroppen. Lite trött är jag, men jag har svårt att bedömma om det är tabletterna eller om det är vädret eller bara allmän trötthet... Det visar sig.

Jag är i alla fall inte "säckar-ihop-när-som-helst-trött" som jag kunde vänta mig att bli med tanke på de vansinniga biverkningarna jag fick av Lamotrigin. Först i går var jag helt symtomfri...

Hoppas att jag snart, snart, snart kan vara färdig med medicineringen så att jag kan skicka iväg papprena till Gaia. Rätt medicin måste ju vara på plats för att jag ska kunna fylla i dem rätt.