Lite tips?

Kära friends!

Jag tänkte att jag skulle börja "fertilize myself" igen, i förebyggande syfte, och för att testa lite hur kroppen reagerar på olika hormonella förändringar. Folsyra vet jag är bra och det har jag käkat förut, och det finns ju på Apoteket...

Bidrottninggelé och rosenrot har jag också hört ska vara bra. Var får man tag på bra sådana produkter? Finns det också på Apoteket eller är det hälsokost som gäller?

Några andra husmorsknep för att stimulera ägglossning?

Mvh//Jeckan

Teknisk OCH snabb!

Den 3 maj klockan 13:45 fick jag en telefontid hos min läkare.

Swisch-swosch-swisch!

Neurologer är snabba som geparder.

På telefontiden kommer vi att prata typ tre minuter tippar jag på. Jag kommer att påminna om min önskan att bli gravid. Han kommer att svamla om diverse saker. Vad han kommer fram till får vi se.

Jag tänker att jag sätter igång med äggmätningar och annat innan jag pratar medicin med läkaren. Tiden är ju i alla fall bokad.

Breathe and reboot

Jag sätter dagens datum, tisdagen den 13 april, som dagen för Omstarten. Det är CD1. Det var CD28 i går.

En liten to-do-list:

1. Ska ringa min läkare och kräva svar om min medicinering. Om han säger att jag ska besluta själv så beslutar jag att prova att bara äta Keppra (den nya medcinen) ett tag och se hur det går. Jag tror på det! Tror och hoppas.
2. Ska sedan kontakta Kvinnoläkarna i Västerås och fråga om de kan mäta mina follioklar.
3. Ska börja mäta ägglossningarna på hemmaplan i den här cykeln.

Ägg i påsk

Trodde inte att den skulle komma den här månaden, men som en påskpresent blev det ägglossning den här månaden också. På 18:e dagen, på långfredagen... Är det normalt att ha ägglossning 18 dagar in i cykeln? Det finns väl inget normalt i detta som kallas kvinnokroppen för resten. Det blir bara lite jobbigare för mig att planera resan om det kommer så här oregelbundet. När fan ska man ta ledigt från jobbet? Bara att ta det cool och hoppas på det bästa. Suck.

I onsdags ringde jag förresten en tredje gång till medicinmottagningen på Centrallasarettet i Västerås för att trycka på om att få byta medicin snarast. Sköterskan lät förstående när jag sade att jag började bli smått desperat nu. "Oj, jag förstår. Jag ska meddela doktor Alm". De kallar fortfarande läkare för doktor och efternamnet... Låter lite föråldrat tycker jag. Tandläkarn heter ju för sjutton bara Martin.

Ägglossnings-uppdatering

For my own record. I dag och i går var det (antagligen) ägglossning igen. I torsdags visade stickan att det var på gång. I går kändes det lite mysko och i dag hade jag våldsamma smärtor nere i områdena. Tydliga tecken. Ägglossning den här månaden också. Hoppas på lika fin fortsättning i framtiden.

Hallelujah!

Så här i början av resan-mot-att-lära-känna-min-kropp är vissa saker väldigt spännande. Som att det faktiskt blir två sträck på stickan som ska mäta om det blir ägglossning. Och att det typ tio timmar efter det händer grejjer. Alltså där nere... Jag går inte in på detaljer på vad det var. Det kändes bara.

Och det är fanemej helt otroligt att den kvinnliga kroppen funkar så här. Att den liksom ställer in sig på att bli befruktad och att ta emot ett barn. Helt fantastiskt. Jag blir mer och mer överväldigad för varje dag, liksom. Att kvinnor ens blir gravida är helt otroligt.

Jag är inte religiös, men är det något som skulle kunna få mig att bli det så är reproduktionsförmågan i människokroppen. Hallelujah!

Ägglossning!

Japp. Två lika blåa streck på stickan i dag. Inom närmaste dygnet borde ägglossningen komma. Nu känner jag efter i kroppen.

Och i dag ska jag jaga veganmat så det skvätter. För i morgon börjar jag detoxa.

Lättroad på nyårsafton

Jag testade om jag hade ägglossning för första gången nånsin i dag. Det var så spännande!! =) Jag är verkligen lättroad... Men det är så himla spännande och för varje grej jag gör känns det som jag kommer närmare Bebisen, vilken jag längtar supermycket efter.

Jag var på dejt härom dagen, killen var jättetrevlig och boyfriend-material. Vi skulle höras igen. Men jag känner nästan att jag är lite osugen på att träffa honom ändå. Jag håller ju på att skaffa barn själv! Skämt åsido. Kanske är det ett tecken på att det inte är riktigt rätt... Vi får väl se om vi ses, det känns inte som det är ngn katastrof om vi inte skulle ses igen.

Men nån ägglossning hade jag inte. Inte om man ska tro stickan med kiss i alla fall. Jag tittade och tittade... och tittade. Men det blev inte två blåa sträck, bara ett. Kunde skymta ett svagt andra sträck, så kanske att det ger utslag i morgon bitti. Hoppas den inte är alkoholkänslig den där mätstickan =)

Gott Nytt År alla brudar (och andra som kan tänkas läsa den här bloggen)

Dags igen

Cykeln (den första i mitt liv som jag räknat dagarna på) var 32 dagar, ungefär som jag hade räknat med. Det var liksom känslan jag hade, att dagarna "flyttas framåt" ett par dar varje månad. Några månaders räknande borde fastställa datumen mer exakt. För tre dagar sen fick jag nämligen mens igen.

Jag har vansinnigt ont nu förtiden när det är den tiden varje månad... Smärtor, kallsvettningar och feberkänslor. Fy satan. I fredags var det som värst och jag var tvungen att åka hem från jobbet tidigare. Ändå hade jag lite dåligt samvete. Det är så himla svårt att stå för sina menssmärtor. Man känner sig liksom fånig, ordet menssmärtor låter dessutom fånigt tycker jag och bara att man tänker så känns fånigt... På vägen hem från jobbet (jag jobbar i Sala, bor i Västerås) funderade jag lite. Ponera att, exempelvis, en man drabbades av samma smärtor som jag drabbades av i fredags. Undrar vad han skulle göra? Med tanke på karaktären på det onda tvivlar jag inte en sekund på att han skulle gått hem, lagt sig på sängen, skrikit högt, sökt läkarvård och undrat vad fan det var för fel i magen. Eller en kvinna, om kvinnor inte hade mens varje månad och visste var det var som hände i magen. Jag skulle nog tro att jag var på väg att dö. Men nu är det inte så. Eftersom vi vet att det kommer och vad det beror på så är det bara att bita ihop. Typ.

Nåja, hursomhelst. Nu är den mesta smärtan borta. Och nyfiken som jag är tänkte jag börja testa mig själv redan den här månaden. Ska gå till Apoteket och köpa ägglossningsstickor. Bara för att testa =) Någon gång kring nyårsafton eller strax därefter tror jag att jag ska ha ägglossning, om jag ska gå på känslan jag hade förra månaden.

Ägglossning i magen

I dag, exakt elva dagar efter att förra menscykeln startade, kände jag smärtor i magen som jag känner igen. Jag brukar ha dem och har relaterat dem till ägglossning förut. Nu gäller det bara att komma på vad de står för. Att ägglossningen snart börja, eller att äggen har lossnat och väntar på att befruktas...

Det verkar ju variera enormt det där, samma tecken betyder olika saker för olika kvinnor och ibland olika saker för samma kvinna... Typ. Men jag har ju precis börjat räkna, mäta, böja och bryta så jag tror på att det ordnar sig till slut. I'm confident!

Lång natts färd mot dag

Det går sakta när man väntar. Det går i såna myrsteg framåt. Den här månaden försöker jag känna efter i kroppen om jag kan känna när jag har ägglossning. I dag har det gått 10 dagar sedan mensen började, så kanske kommer jag att känna något inom någon vecka. Efter jul och nyår ska jag börja använda mer avancerade metoder som stickor från apoteket, eller ägglossningsdator (visst finns det nåt sånt?).

Det är mycket väntande och det känns ovant. Vanligtvis har jag svårt att bibehålla långsiktiga mål, men den här gången känns det annorlunda. Jag har ju liksom bebisen att tänka på också. För varje vecka känns faktiskt bebisen mer och mer verklig.

När jag bestämt mig på allvar ville jag berätta för allt och alla om mina planer. Men jag har bestämt mig för att vara lite restriktiv, mest för att det faktiskt inte är något som så många par gör. Går och berättar till höger och vänster om att de försöker bli gravida, liksom... Samtidigt behöver jag berätta för några, prata med någon för att bolla med mera. Jag ska vara restriktiv, men inte FÖR restriktiv. Jag menar, jag vill ju prata om det. Och det finns typ inga andra Femmisar i Västerås.

På lördag ska jag på min första Femmis-träff, i Stockholm. Någon gång då och då kan jag ju åka dit.

First time for everything

I dag blev jag lycklig över att få mens. Det har aldrig hänt tidigare, till och med första gången jag fick mens som tolvåring tyckte jag att det var jobbigt. Men nu!

Nu går jag nämligen in i ett nytt stadium. Lära-mig-när-ägglossningen-kommer-stadiet. Egentligen är det helt otroligt att jag inte kan mer om min kropp, att jag måste räkna dagar och använda apparater för att ta reda på när den kommer. Om jag hade känt efter lite mer i kroppen genom åren så kanske jag hade vetat ungefär när ägglossningen inträffar.

Men nu ser jag det lite som ett kul delmål i stället. Därav lyckan av att få mens. Första reella steget mot bebisen =)