Sol och tacksamhet

Ni kanske inte är så många men ni är naggande goda. Ni underbara "bebisenoochjagläsare"-läsare!

Era kommentarer här på bloggen är verkligen ett ovärderligt stöd i den här ibland rätt ensamma kamp att skaffa barn på egen hand. Jag vet inte vad ni heter, en del av er iaf, inte hur ni ser ut och inte vad ni har för jobb. Jag vet bara att ni är väldigt omtänksamma, empatiska och alldeles, alldeles... underbara!

Jag kan säga hur många gånger som helst att jag bloggar för att skriva av mig, men det vore inte lika kul om ingen bekräftade alla tankar och funderingar och kom med råd och tips.

ETT STORT TACK TILL ER!!
Fridens.

Det känns kul nu och jag är enormt sugen på att få åka och göra min första insemination. Ska höra av mig till Kvinnoläkarna och be om en fertilitetsutredning. Vad ska ingå i den? Jag tycker man läser olika överallt...

Har för övrigt haft en helt underbar eftermiddag på en bänk i solen på Aseatorget. Kollade på vårystra människor och käkade en himmelsk macka med mozarella, parmaskinka, basilika, pesto och tomat från Bredbar.

Färg på nosen. Sol i sinnet.

Oh happy day!

Det bara bubblar i kroppen.

Min läkare ringde precis, för fem minuter sen. I kväll börjar jag trappa ned på epilepsimedicinen jag äter nu. Om sex veckor har jag den nya medicinen i kroppen! AAAHH!!

Fattaru? Jag kan åka till Danmark när jag har planerat för det. Om allt annat, med ägglossning, folliokelmätning och så, klaffar det vill säga...

Gud är god mot mig. Jag får antagligen min belöning för att jag, trots att jag kände mig vedervärdigt deprimerad och ångestfylld i morse, ändå gick upp ur sängen och åkte till jobbet. Och jag som inte ens är särskilt religiös... Hahaha!

Bubbel, bubbel.

Onödig tid

Har haft århundradets sämsta dejt i dag. Jag har haft rätt många usla dejter genom åren, men den här tog nog priset. Av nån jävla anledning framhärdar jag med den här satans internetdejtingen på Mötesplatsen.se. Det har inte gått bra någon gång hittills och efter i dag tvivlar jag på att det kommer att göra det.

Killen jag skulle träffa i dag bodde en bit bort, i Hedemora, men jag tyckte att det kändes kul att åka dit. Vi hade snackat i telefon och det hade känts bra. Han öppnar dörren. I T-shirt med trycket "Runes bensin" och gråa mysbraller. När vi fikade tog han av kaffebrödet först och bjöd inte ens mig. Han pratade nästan oavbrutet om sig själv, frågade inte ett skit om mig, när jag sade något tittade han runt omkring inte alls i mina ögon. Klockan blev så där åtta på kvällen, och han hade fortfarande inte frågat om jag var hungrig och ville ha något att äta, magen skrek av hunger. Kvart över åtta gav jag upp och åkte hem. What a fucking waste of time!

Nu tröstar jag mig med den här underbara versionen av den fantastiska Thunder road med Bruce Springsteen och Melissa Etheridge

Enjoy friends!

Ägg i påsk

Trodde inte att den skulle komma den här månaden, men som en påskpresent blev det ägglossning den här månaden också. På 18:e dagen, på långfredagen... Är det normalt att ha ägglossning 18 dagar in i cykeln? Det finns väl inget normalt i detta som kallas kvinnokroppen för resten. Det blir bara lite jobbigare för mig att planera resan om det kommer så här oregelbundet. När fan ska man ta ledigt från jobbet? Bara att ta det cool och hoppas på det bästa. Suck.

I onsdags ringde jag förresten en tredje gång till medicinmottagningen på Centrallasarettet i Västerås för att trycka på om att få byta medicin snarast. Sköterskan lät förstående när jag sade att jag började bli smått desperat nu. "Oj, jag förstår. Jag ska meddela doktor Alm". De kallar fortfarande läkare för doktor och efternamnet... Låter lite föråldrat tycker jag. Tandläkarn heter ju för sjutton bara Martin.

Things are looking up...

... and so am I.

Jag har kollat upp Gaia. Ligger i Hobro - rätt långt bort, man får åka tåg, färja och tåg igen, men resan inklusive insemination blir ändå bra mycket billigare än Stork eller Vitanova som ligger i Köpenhamn. Med god planering och noga beräkning när ägglossningen kommer ska det kunna gå vägen.

Jag glider längre och längre bort från stängd donator. Min finansiella situation nu ska inte få styra över om mitt barn ska få reda på vem donatorn är om han/hon vill det. På Gaia kan jag få ett hyfsat pris även med öppen donator. Resan tur och retur skulle hamna på ungefär 1600 kronor, inseminationen 3500 och sedan eventuellt boende om nu det behövs. Enligt min reseplanering skulle jag kunna åka kvällen innan, ta tidigaste båten och vara på plats i Hobro vid 15-tiden. Kliniken ligger på gångavstånd från stationen.

Gaias hemsida kändes också bra att läsa, jag fick känslan av att det inte är så svårt och krångligt att göra inseminationen. Jag menar, en fertilitetsutredning vill jag göra för min egen skull. Och i morgon ringer jag till Medicinmottagningen på Centrallasarettet i Västerås och är så bossig jag bara kan utan att vara otrevlig. Nu är det dags att de låter mig byta epilepsi-medicin. Omedelbums.

Jag ser en stor sol i slutet av tunneln =)

It was me - having a meltdown...

... sa Carrie till Mr Big en gång när hon hade gjort något känslosamt och irrationellt för att hon var frustrerad.

I had a meltdown.

Inte för att jag var irrationell, Men frustrerad, och känslosam. Jag tror att allt liksom ramlade över mig när jag läste det där osentimentala, känslolösa och raka informationsbladet från Storkkliniken. Jag har levt där framme, där allt är klart, när inseminationen är gjord och jag är gravid. Nu kom jag ner på jorden igen och det kändes lite jobbigt. Typ.

Tvivlen var mest ett tecken på att allt kändes för stort att mäkta med på egen hand, jag blir vansinnigt trött på att göra allt själv ibland. Det kommer att bli bättre om jag stolpar upp en riktig plan. Kanske får be Prussiluskan om hjälp. Hon är ju så bra på listor och planer ;)

Det är ju bara det att jag vill göra det NU. På en gång. Jag vill inte vänta längre...

Vaffannurå...

Jag bestämde mig för en liten stund sedan för att börja kolla på andra kliniker än Nordica, som har en väldigt tråkig hemsida och, med risken att låta löjlig, är lite jobbig att läsa eftersom den inte finns översatt till svenska...

Jag gick in på Storkliniken i Köpenhamn. Vilken professionell och inbjudande hemsida! Översättning på svenska, tyska, engelska och italienska. Man fattade med andra ord allt som stod... Mycket dyrare priser än Nordica dock, men chans finns att välja öppen donator. So far so good.

Men. Och det kommer alltid ett men. Jag läste det här informationsmaterialet. Helt plötsligt kändes en insemination inte roligt eller lockande längre. Tänk på ditt, tänk på datt. Det var så många måsten, så många hinder som beskrevs. Jag började grubbla över öppen eller stängd donator och allt som inte är gjort och alla svårigheter. Min epilepsi-läkare som inte ringer trots flera påstötningar om att jag vill byta medicin för att JAG VILL SKAFFA BARN. Ekonomin som inte går ihop sig. Tiden som springer ifrån mig. Alla gynekologbesök och ultraljudsmätningar. Viktminskningen som inte går tillräckligt fort.

Och framför allt, vem fan tror JAG att jag är som anser mig ha rätt till ett skaffa ett oskyldigt barn som inte kommer att ha två föräldrar... (nej jag har inte fått ett samtal från Göran H, det är bara jag som paranoiar)

Ska jag verkligen göra detta? Är det rätt för mig? Är jag tillbaka på ruta ett igen? Vad fan ska jag ta mig till? Det här är inte roligt och just nu orkar jag inte skruva upp mig själv i ryggen.