Aaaahhhh!!!

Vansinniga magsmärtor. Och åter sammanfaller de med en lång menscykel. I förrgår kom den (23:e för dokumentationens skull). I dag är det vansinnigt. Jag har haft en rutten dag, inget har gått min väg, skäll från intervjuad person, trött, sur, ledsen. Fy. Antagligen hänger alltihop ihop. Aaaah, nya smärtor... Fy fan.

That time of the month

Så var det dags för den där jävla mensen igen. Hade den här gången en cykel på 34 dagar. Förra gången var den 32 dagar. Det dröjer väl ett tag innan jag kan se ett eventuellt mönster i det här. Det viktiga är väl ändå att jag kan se ett mönster i ägglossningarna. Förra gången kom den ju så fint så fint =)

Den här gången har jag inte lika våldsamma smärtor som förra gången dock. Den här skiten kommer man inte sakna det minsta under graviditeten i alla fall.

Men det är lång väg dit antagligen. Första målet är att börja gå ner i vikt. Andra målet är att gå till läkaren och prata om hur jag ska göra med min epilepsi-medicin som jag måste sluta med om jag ska skaffa barn. Det blir ett stort steg... och skrämmande. Sedan måste jag göra alla prover man måste göra innan kontakten tas med kliniken. Jag vill åka till Köpenhamn en helg i sommar och kolla in Nordica, det verkar vara en klinik för mig. Det känns det som i magen iaf...

Och så var det pengarna. Money, money, money. Hoppas på fet skatteåterbäring!

Dags igen

Cykeln (den första i mitt liv som jag räknat dagarna på) var 32 dagar, ungefär som jag hade räknat med. Det var liksom känslan jag hade, att dagarna "flyttas framåt" ett par dar varje månad. Några månaders räknande borde fastställa datumen mer exakt. För tre dagar sen fick jag nämligen mens igen.

Jag har vansinnigt ont nu förtiden när det är den tiden varje månad... Smärtor, kallsvettningar och feberkänslor. Fy satan. I fredags var det som värst och jag var tvungen att åka hem från jobbet tidigare. Ändå hade jag lite dåligt samvete. Det är så himla svårt att stå för sina menssmärtor. Man känner sig liksom fånig, ordet menssmärtor låter dessutom fånigt tycker jag och bara att man tänker så känns fånigt... På vägen hem från jobbet (jag jobbar i Sala, bor i Västerås) funderade jag lite. Ponera att, exempelvis, en man drabbades av samma smärtor som jag drabbades av i fredags. Undrar vad han skulle göra? Med tanke på karaktären på det onda tvivlar jag inte en sekund på att han skulle gått hem, lagt sig på sängen, skrikit högt, sökt läkarvård och undrat vad fan det var för fel i magen. Eller en kvinna, om kvinnor inte hade mens varje månad och visste var det var som hände i magen. Jag skulle nog tro att jag var på väg att dö. Men nu är det inte så. Eftersom vi vet att det kommer och vad det beror på så är det bara att bita ihop. Typ.

Nåja, hursomhelst. Nu är den mesta smärtan borta. Och nyfiken som jag är tänkte jag börja testa mig själv redan den här månaden. Ska gå till Apoteket och köpa ägglossningsstickor. Bara för att testa =) Någon gång kring nyårsafton eller strax därefter tror jag att jag ska ha ägglossning, om jag ska gå på känslan jag hade förra månaden.