Du som följt min blogg vet att jag har en ganska turbulent tid bakom mig. Medicinbyten. Nästan-kärlek. Bebisresa. Epilepsianfall. Ångest. Gud vet vad. Och ändå skriver jag inte om allt som händer, jag väljer att utesluta jobbrelaterade saker. Den här bloggen handlar om min person, och jag har aldrig identifierat mig med mitt jobb som människa.
Ibland händer det dock saker på jobbet som påverkar mig som person. Det senaste året har det det. Vad väljer jag att utesluta av hänsyn till andra berörda. I ett litet hörn av världen är jag dessutom något av en offentlig person. Det känns helt enkelt onödigt att kladda till det för andra genom att skvallra offentligt. Anser för övrigt att man inte bör framföra elakt skvaller o-offentligt heller. Orättvist och onödigt. O-o-o.
Om drygt en vecka vänder jag på bladet i livet. Inträder i ett nytt jobb på ett nytt företag. Helt nya arbetsuppgifter. Nytt nytt nytt. Skrämmande skrämmande skrämmande. Det är summan av det senaste årets kaos och rabalder, på och utanför jobbet, som fått mig att vilja ta steget ut i det nya och okända.
När jag har haft jobbiga perioder i livet gör jag ofta en stor förändring, fattar stora beslut. Det har inte med flykt att göra. Jag bryter ihop och kommer igen som en klokare människa. Gör en skarp vänstersväng och kör vidare på en ny väg som kommer att leda till ett mål som jag inte ser tydligt, men som jag kan ana. För det finns en tanke bakom den förändring som skett. Jag hade inte gjort den om det inte var just det här jobbet som dykt upp.
Jag får nästan religiösa (eller nåt) känslor. Varför händer allt just nu? Varför kommer sjukdom/jobb/allt i en klump? Finns det Någon som försökt säga mig något? Är det jag själv?
Inte för att jag behöver fler existensiella frågor att fundera på... men ändå.
Vad tror du? Händer saker och ting av en anledning? Eller är det slumpen?
12 kommentarer:
Om du frågar mig så är det bara livet som händer.
Vad som händer med högre syfte kan ingen veta eller lista ut i förväg.
Ofta vill våra hjärnor bestämma oss för vad som är bra eller dåligt alldeles för snabbt.
Det enda man kan göra är att åka med på resan genom livet - och plötsligt en dag kan man se en mening i de mest meningslösa händelserna.
Utmaningarna i tillvaron upphör aldrig. Det blir aldrig "lugnt och skönt", mer än en stund här då och då.
Därefter tar livet fart igen - och nya insikter väntar runt nästa husknut.
Spännande!
Lycka till med det nya!
Det finns en mening! En mening som man alltid förstår först efteråt, aldrig mitt i och under.
Jag ösnkar dig all lycka till med ditt nya. jag är jättenyfiken och hoppas att du delar med dig snart ;-).
Kramar från Ulrika
Sören: Tack för lyckönskningarna! Jag tycker att det känns lite obehagligt att det "bara händer", om det nu gör det. Jag vill ju ha kontroll! Jag tror ju dessutom på att jag själv styr till en viss del. Men den andra delen då? Eller spelar det egentlingen nån roll? Nu slår hjärnan vinkelvolter igen ;)
Jag skulle ju vilja kunna se en mening med allt elände som varit den senaste tiden. Kanske ser jag meningen om jag inte stirrar mig blind efter den...
Ulrika: Kanske en uppdatering över en bit paj en kanelbulle en pepparkaka eller nåt? =)
Jag vill också gärna ha svar på den frågan. Och vad är den andra delen -tänker som du där tror jag -jag väljer, men ibland så vad tusan! I brist på kloka svar får du o Hasse en gruppkram på er.
Allting händer när det ska hända varken för varken senare sa min kloka blivande granne för några månader sedan när allting bara hände slag i slag men vi valde att åka med. Och det har fortsatt så. Sen vad som avgör när saker händer det är olika i olika människors liv. För en del är det gud för andra är det ödet, eller så står det skrivet i stjärnorna.
Var och en blir salig på sin religion.
Kram!
"Jag skulle ju vilja kunna se en mening med allt elände som varit den senaste tiden."
Ja. Jag känner detsamma. Men samtidigt kanske det skulle bli för smärtsamt. På nåt vis.
Vi ses.
Snart.
För jag tror det är förutbestämt på nåt vis. Eller inte...
flickrummet: Hasse och jag kramar tibaka! Ja, eller Hasse mest sover...
Pia: Kanske skulle ta ett snack med din granne då. Kan den bli min livscoach? Jag tror nog fortfarande på guden i magen iaf. Sen må det inte vara en liten gubbe... =)
Me: Vissa saker kanske är bäst att inte se någon mening med. Jadu, kKanske ses vi. Säger de som vet. Tror jag ;)
Åh vad det låter spännande med nytt! :-)
Stort lycka till!
Kram
/Morgana *som tror på meningar och magkänsla*
Gud så kul med nya jobbet! Det kommer att bli jättebra, det där.
Jag väljer att tro att allt som händer har en mening och en läxa man behöver lära sig. Det frustrerande är att det kan ta så galet lång tid att fatta vad meningen med det skedda är.
Kan man inte få med sig facit, liksom?
Hej där!
Var in på jobbet i fredags, såg en skymt av dig men sen var du försvunnen : ( Du slutade visst precis när jag kom. Grattis till jobbet! Sandra berättade för mig. Hade velat prata lite med dig själv men jag får kika in nån mer dag framöver.
Vad härligt för dig nu! kram
Morgana och loba: Mm, tror vi tre tror ungefär samma =)
Mia: På fredag blir det väl nån slags avtackning... Kom och grina med mig då!
Vad spännande!
Det kommer säkert att bli toppen på det nya jobbet.
Lycka till!
Skicka en kommentar