Me

Jag fick ett anonymt mejl i min inbox från bloggerskan Me som har bloggen Dagar med Me. Hoppas att Du läser hela inlägget.

"Jag skriver anonymt. Kallar mig Me och gör just nu en av mina livs resor då jag en dag i våras fick beskedet cancer. Nu är den visst borta, men jag letar verkligen efter mitt inre barn för att läkas både fysiskt och psykiskt efter denna resa som jag påtvingades en biljett till."

Hur många tårar kan en människa fälla?
Jag bara undrar...


Jag gråter för sorgen att det blev som det blev, när det inte blev som det skulle.
Eller glädjen att det blev som det blev, fast det inte blev som jag trodde.

Jag gråter för ett mms med en låt inspelad bara för min skull.

Jag gråter för att jag äntligen hittat dom där orden att ta små små steg som beskriver precis det jag skulle vilja ha skrivit själv.

Jag gråter för några ord på spanska, som jag inte fattar ett dugg av.

Jag gråter för att jag äntligen kan skala en clementin själv om jag öppnar den och skalar den med ringfingrarna.

Jag gråter för att jag fick gåvan att få ett barn.

Ett underbart, underbart barn som nu börjar bli en underbar, underbar tonåring.

Jag gråter för att jag är trött och sliten.
Att hjärnan är så stressad och kroppen pressad.

Jag gråter för krav och måsten som både finns och inte finns.

Jag gråter för musik som får huden att knottra sig.

Jag gråter för att jag haft cancer. (Har jag?!)

Jag gråter för sorgen jag vet andra bär i sitt bröst.
Ett "varför?" som aldrig blir besvarat.

Jag gråter för att jag kan se, känna, höra och smaka.

Jag gråter för att jag hittat en påse kött i brödasken som skulle in i frysen.

Jag gråter för att jag skriver så fingrarna glöder och efteråt mår illa då det tar sån energi.
För det måste ut för att hitta in.

Å jag gråter för att jag äntligen kommit hem och inte bor i papperspåsar
eller ligger på en sjukhussäng med prasslande plast under lakanet.

Jag gråter av sorg, tacksamhet och glädje.

Jag gråter för att mitt barns far funnits

och finns för mig närhelst jag behöver.

Fast vi valt bort varandra.

Å jag gråter för mina föräldrar.
Syskon.
Vänner.

Jag gråter för att jag är jag.

Å jag gråter för att livet är hemskt.

Å alldeles, alldeles underbart...