lördag 31 oktober 2009

Vem är jag utan det?

Lämnade jobbet i fredags eftermiddag efter jobb in i det sista och en massa avslutanden. Stressade och stressade ännu mer. Mest stressad var jag av förnekelsen av att förändringen av jobbsituationen inte alls skulle bli svår.

Såklart blev det jobbigt med avskedet från arbetskamraterna vilket jag inte låtsades om det minsta. Jag drog skämt och försökte krampaktigt vara rolig på avtackningen. Allt för att slippa tänka på det jobbiga. Fina tal hölls av arbetskamraterna till min ära, bullar och kakor hade inhandlats av företaget. Kattsand, blomma, kattleksaker och ett presentkort på H&M fick jag som presenter. Jag log och höll på att kräkas samtidigt.

Jag var oerhört tacksam över att nästan ingen fick för sig att de skulle krama mig vid själva avskedet. Då hade jag nämligen förvandlats till en liten salt och blöt fläck av tårar och tårar och säkert bönat och bett på mina bara knän om att få stanna trots att jag sagt att jag inte ville. Du som är min arbetskamrat och läser detta, tack för att du såg att jag inte fixade kramen... =)

Nu förvandlades jag till den blöta fläcken på tåget hem i stället. Ajajaj. Men som tur är bor jag i landet Sverige där folk inte låtsas om att de ser att andra bölar på offentliga platser. Jag fick sitta och hulka i fred på tåget med den för stora stickade mössan neddragen över ögonen och jackan uppdragen nästan upp till ögonen. Varför skulle jag göra så här nurå? Hur jävla dum får man vara? Lämna något man kan och är uppskattad för, för något som man inte alls behärskar... Tankarna kom med flodvågen på tåget.

Men förändringen är bra, av flera anledningar som jag måste påminna mig själv om varje dag.
1. Den kommer att visa vem jag är utan mitt jobb. När jag inte gör det säkra och invanda. Vem jag är när jag utmanar mig själv.
2. Den kommer att visa vad det är i mitt yrke jag är utbildad för som jag verkligen älskar. Jag kommer att längta efter just det. Det kommer att bli lättare för mig ringa in min dröm och kämpa för den.
3. Ja nåt mer är det säkert... Vad?

10 kommentarer:

Morgana sa...

KRAM på dig!!
Och lycka till :-)

Ulrika Gabriel sa...

Det är bara växtverk du känner Jessica - VÄXTVÄRK. Du kommer att bli större och starkare på vägen, det känns bara lite jobbigt i början.
K R A M

Marie sa...

Så modig du är, att lämna det gamla välkända för att kasta sig ut i något nytt...Lycka till!

Jeckan sa...

morgana: TACK! å kram...

Ulrika: Mmm... Det är säkert så =) Värker inte lika mycket nu som i förmiddags iaf.

Marie: Tack! Modig/dumdristig... skillnaden är hårfin, men jag hejar på modig ;)

Anonym sa...

Hoppas bullarna var goda iaf. :) Vet inte riktigt vad jag ska säga, när man inte vet så mycke, men det är väl där du är som det roliga händer antar jag -så jag satsar på att nya jobbet nu blir roligast :)

Anders Jacobsson sa...

Lycka till sötkorv!

Mia sa...

Jessica, det kommer att bli kalas på det nya jobbet! Du kommer att utvecklas och få göra sånt du verkligen tycker om! Och så kan du ju, som du själv sa, börja frilansa. Tänk vad roligt! Jag tror nog att Heby och Allehanda står kvar om du mot förmodan skulle ångra dig. Men det tror jag verkligen inte att du kommer att göra! Hoppas du haft en bra första dag föressten, kom just på att det var måndag idag :) hihi. Kram

Jeckan sa...

flickrummet: Som jag skrev jag höll på att kräkas på fikat. Men de var säkert jättegoda =)

Anders: Tack U! Pricken över i/grädden på moset/korset i taket första dagen på nya jobbet var bronsplatsen i tävlingen =)

Mia: Krampårej! Dagen har varit över över förväntan faktiskt. Möttes av en härlig orkidée på skrivbordet. "Välkommen/från dina arbetskamrater" Gullo!

Anonym sa...

Du är modig du, och det kommer att gå helt fantastiskt bra!
Lycka till!!!

Anonym sa...

Oj hoppsan. Jag fattade inte att det var bokstavligt. Kul det gick bra på jobbet idag i alla fall.