Tittade nyssens på Fertilitetsturistens inlägg med bilden på hennes lilla bebis.
En sån liten goding. Bedårande. Det verkligen sög till i kroppen när jag såg den otroligt söta lilla ungen.
Längtan efter Bebisen kom upp till ytan... längtan som legat där under ytan ett bra tag. Bebisen som finns där i min kropp men som bara inte har kommit fram än. Det kändes gott att längta efter Bebisen igen.
Samtidigt gör känslan mig ledsen. Hur ska jag våga försöka igen? Jag kopplar fortfarande ihop epilepsianfallen och ihop-klappningen därefter med inseminationen, Danmarks-resan, stressen och medicinbytet inför försökandet.
Men...
Jag vet hur jag funkar. Jag kommer att komma på ett sätt som gör att Bebisen och jag får träffas. Sättet måste bara värkas fram först. Och det värker verkligen.
En sak i taget.
Först få ordning på livet.
Stressa av.
Sova.
Sedan känna efter.
Sedan våga vilja.
Och vilja våga.
Sedan kommer de praktiska, logistiken.
Sedan att göra.
Men... en sak i taget.
5 kommentarer:
Den ser bra ut, din lista. Jag tror att modet finns där, liksom viljan. De behöver bara få lite tid att krypa ur sina gömslen.
Ta hand om Dig nu, andas och lev. Du har varit med om en ordentlig kris och det är bra att du tar det lite lugnt, tar tid på dig.
Krameli.
Se på barnen -de övar och övar -och de lyckas småningom, med de utmaningar de föresätter sig. Kram.
hälsn. flickrummet
Håller med Loba, listan ser bra ut.. En dag i taget och låt allt ha sin tid.
Kram
Tack Loba, Alma och flickrummet! Härliga ni =)
Listor är bra.
Jag är också en listmänniska.
Beta av punkt för punkt.
*Varm kram*
Skicka en kommentar