Detta vankande fram och tillbaka funderande på ditten och datten medan hjärnan slår vinkelvolter...
Är nästan inte nervös alls innan jag går och lägger mig på kvällarna numer. Superskönt! Men... såklart är det ett men. Insomnian kommer att komma tillbaka, och hur ska jag då kunna somna om och samtidigt undvika panik, ångest och epilepsi? Denna frågan skulle jag vilja ställa en speciell och väldigt bra KBT-terapeut som tar 900 kronor per besök.
Tar hon kanske en remiss från neurologen? Nja, blev svaret. Psykolog-företaget tar emot remisser, men inte MIN terapeut (som inte varit verksam i de tre år man måste varit verksam för att få ta emot remiss från landstinget). Och även om jag skulle vilja gå till någon annan i Psykolog-företaget är det inte säkert att remissen skulle godkännas eller om den gör det godkännas om typ ett halvår eller mer. Puh!
Hur många besök tar då sömnbehandling? Typ tio, svarade hon. Du kan säkert räkna ut att det notan då hamnar på typ 9000 spänn. Med min halvtidssjukskrivning som grädde på moset.
Bebispengarna då?
Vad göra? Gå till braiga terapeuten och host-host-hosta upp the money? Och ta mig en fylle-gratis-donator innan jag blir för gammal? Eller vänta ett gott jävla tag och HOPPAS på att få remissen godkänd till en annan terapeut?
Man kan ju bli gråhårig för mindre. Nån som vill ha sömnproblem? Lev mitt liv!
Men näjdå, ja ä intä bittär. Intä än asså...
Kanske är läge att prova spikmattan ändå. Prince Herring?
11 kommentarer:
Annars kan du ju prova en metod som funkar på bäbisar. Dom får ligga och skrika tills dom tröttnar och sedan somnar dom. Sedan förstår de att det inte lönar sig att skrika så då somnar dom direkt. Jätteenkelt! Ordning och reda!
Eller inte...
Good idea! Jag ringer Anna W med en gång. Hon får uppfostra mig. Det funkar ju på så många andra, så varför inte på mig? ungefär som spikmattor ;)
En sak som funkar på mig (har visserligen inte haft så grava sömnproblem) är öronproppar. De stänger ute ljud, men får också den effekten att jag liksom stänger av världen runtomkring. Jag slocknar nästan direkt med propparna (även om det är oskönt) men utan dem ligger jag vaken och funderar...
(väljer att vara anonym denna gång så inte någon tycker att jag är en oansvarig mamma som sover med öronproppar...)
Jag tar emot alla sov-tips, anonyma eller inte. Jag tror att dina barn mår jättebra av en utsövd mamma =)
Åh vad svårt.
Attans att det skall vara så dyyyrt att få kunna sova.
Jag sover uruselt - och lite - under mina depressioner, men de är ju liksom bara att "vänta ut" (i ett halvår och så visserligen...) och så vänder det till slut.
Hoppas att du kan få en supersnabb remiss till den ultimata hjälparen och sen kunna dra till Dmk så fort det går hihi.
För dessvärre så tror jag att en "gratis-donator" kan komma att ge ännu mer sömnproblem i längden....
Kram på dig!
Det svåra är väl kanske att hitta någon som kan "buffa" dig i rumpan ;-)
kletskiten: Eller kanske börja med blöja, så att jag inte behöver springa upp och kissa. Så blir det lite varmt och gött också.
Där måste jag varna dig! Blöja är alltid att föredra, då det varma kisset har en tendens att kallna väldigt snabbt.
Been there, done that!
Jag kör numera en avslappningsövning (för gravida men vaffan den lär ju funka på ogravida me) och ju fler gånger jag gör den desto snabbare somnar jag. Första gångerna snurrar tankarna massor, sen vips så slutar de och man sover. HAr du testat några såna redan?
Morgana: Tack på dig! Kram.
Svägie: Hit med övningarna, fortare än kvickt! Kan ju vara värt ett försök iaf... De verkar ju till och med bättre än skrikmetoden och buffmetoden ;)
Spikmatta? Årets humbug!
Skicka en kommentar