...på stickan CD13 - kvällsmätning. I morse inget utslag. Slog över någon gång på dagen alltså =)
M-m-m. Jeckan antecknar. Bra att veta. Ska Resan ske om typ 28 dagar? Eller när? Har ej bestämt mig än. Beror på väder och vind och tillgång på rum med mera. Med mera är - mainly - rädsla för epilepsianfall. Jag överväger, söker svar och överväger igen, men kommer antagligen inte komma fram till ett bra svar. Jag vill, och ändå inte. Rädslan kommer ju aldrig att försvinna, måste bara hantera den och våga lita på min kropp, som faktiskt har funkat friktions- och anfallsfritt i ungefär ett år.
måndag 18 oktober 2010
onsdag 6 oktober 2010
fredag 1 oktober 2010
Lite sporadiskt - fortfarande
Jag fortsätter att blogga lite då och då här på Jeckan och jag uppskattar sååå väldigt mycket att det fortfarande är läsare där ute som fortfarande bryr sig om att jag skriver. Ni anar inte hur fint det känns att det är flera som lämnar kommentarer när jag göra mina små nedslag på bloggen. Jag uppskattar det så. Domänen jeckan.com försvann (som ni kanske läste på Loba och livet) och är ersatt av jeckansbebis.blogspot.com. Jag lär väl fortsätta att hänga här i alla fall tills jag håller min bebis fysiskt i mina armar.
För jag går i seriösa bebistankar nu och planerar att göra en insemination inom en ganska snar framtid. Mer detaljerat än så tänker jag inte beskriva mina planer... förutom att de innefattar en resa till en annan stad. På grund av att andra personer är inblandade nämner jag detta inte mer utan nöjer mig med att kalla det för Resan här på bloggen. Men jag lovar att berätta när det är gjort - och om det blir ett plus eller ett minus på stickan. You'll be the first to know!! =)
För jag går i seriösa bebistankar nu och planerar att göra en insemination inom en ganska snar framtid. Mer detaljerat än så tänker jag inte beskriva mina planer... förutom att de innefattar en resa till en annan stad. På grund av att andra personer är inblandade nämner jag detta inte mer utan nöjer mig med att kalla det för Resan här på bloggen. Men jag lovar att berätta när det är gjort - och om det blir ett plus eller ett minus på stickan. You'll be the first to know!! =)
söndag 26 september 2010
Lite tips?
Kära friends!
Jag tänkte att jag skulle börja "fertilize myself" igen, i förebyggande syfte, och för att testa lite hur kroppen reagerar på olika hormonella förändringar. Folsyra vet jag är bra och det har jag käkat förut, och det finns ju på Apoteket...
Bidrottninggelé och rosenrot har jag också hört ska vara bra. Var får man tag på bra sådana produkter? Finns det också på Apoteket eller är det hälsokost som gäller?
Några andra husmorsknep för att stimulera ägglossning?
Mvh//Jeckan
Jag tänkte att jag skulle börja "fertilize myself" igen, i förebyggande syfte, och för att testa lite hur kroppen reagerar på olika hormonella förändringar. Folsyra vet jag är bra och det har jag käkat förut, och det finns ju på Apoteket...
Bidrottninggelé och rosenrot har jag också hört ska vara bra. Var får man tag på bra sådana produkter? Finns det också på Apoteket eller är det hälsokost som gäller?
Några andra husmorsknep för att stimulera ägglossning?
Mvh//Jeckan
måndag 9 augusti 2010
En liten fråga bara
Är det någon som har erfarenhet av att göra heminsemination, med hjälp av en känd donator?
Dela gärna med dig... Hur har du gjort?
Dela gärna med dig... Hur har du gjort?
fredag 9 juli 2010
Heppårej!
Detta är inte ett blogginlägg - höll jag på ett skriva. Det är det ju! Men det är inte en nystart utan blott en uppdatering om vad som hänt sen sist.
Sen jag beslutade att sluta blogga och sluta tänka på bebisar på obestämd tid har mycket känts både oerhört skönt och oerhört tungt. Vänner säger att jag verkar annorlunda, lättare, gladare, mer lustfylld. Det överensstämmer vanligtvis med hur jag känner mig själv också. Jag har lust till mycket. Att springa, skratta, festa, se framåt. Vissa dagar känner jag mig så ensam att jag inte vill leva. De dagarna är som tur är få. Jag planerar fortfarande ingen ny bebisresa. Det enda jag har kommit fram till är att jag nästa gång ska åka till en klinik i Köpenhamn, för att förenkla hela alltet. Men när den dagen kommer vet jag inte.
Jag har dejtat min sista internet-kille, gått på min sista blind-dejt. Hädanefter kommer jag bara träffa män, om jag nu ska träffa några... i verkliga livet. Jag är dock så jävla trött på att hålla på och hålla på med att träffa män att jag inte är det minsta sugen på att träffa någon. Punkt.
Min jobbframtid ser mycket ljus ut. Inte för att jag har fått fast jobb, utan för att jag är otroligt taggad att skaffa mig ett nytt jobb. Hur det ser ut vet jag inte ännu, men jag vet att jag kommer att få ett jobb och att det kommer att bli bra. I höst börjar sökandet och eventuellt startandet av frilansföretag. Vet du något jobb som kunde passa mig? Tipsa mig gärna!
Nu ska jag ha en efterlängtad semester, vilket ska bli underbart. Ska vara med vänner och bara, bara vara och festa och sola och bada och springa och äta och njuta.
Ha en underbar sommar med era nära och kära och bebisar som finns i magen eller i era hjärtan!
Massor av kramar/Jessica.
Sen jag beslutade att sluta blogga och sluta tänka på bebisar på obestämd tid har mycket känts både oerhört skönt och oerhört tungt. Vänner säger att jag verkar annorlunda, lättare, gladare, mer lustfylld. Det överensstämmer vanligtvis med hur jag känner mig själv också. Jag har lust till mycket. Att springa, skratta, festa, se framåt. Vissa dagar känner jag mig så ensam att jag inte vill leva. De dagarna är som tur är få. Jag planerar fortfarande ingen ny bebisresa. Det enda jag har kommit fram till är att jag nästa gång ska åka till en klinik i Köpenhamn, för att förenkla hela alltet. Men när den dagen kommer vet jag inte.
Jag har dejtat min sista internet-kille, gått på min sista blind-dejt. Hädanefter kommer jag bara träffa män, om jag nu ska träffa några... i verkliga livet. Jag är dock så jävla trött på att hålla på och hålla på med att träffa män att jag inte är det minsta sugen på att träffa någon. Punkt.
Min jobbframtid ser mycket ljus ut. Inte för att jag har fått fast jobb, utan för att jag är otroligt taggad att skaffa mig ett nytt jobb. Hur det ser ut vet jag inte ännu, men jag vet att jag kommer att få ett jobb och att det kommer att bli bra. I höst börjar sökandet och eventuellt startandet av frilansföretag. Vet du något jobb som kunde passa mig? Tipsa mig gärna!
Nu ska jag ha en efterlängtad semester, vilket ska bli underbart. Ska vara med vänner och bara, bara vara och festa och sola och bada och springa och äta och njuta.
Ha en underbar sommar med era nära och kära och bebisar som finns i magen eller i era hjärtan!
Massor av kramar/Jessica.
söndag 9 maj 2010
Sista krönikan
Sista Vlt-krönikan från mig kommer i morgon och ser ut som följer:
Detta är sista krönikan från mig. Min intention med att skriva i Vlt, om vägen till graviditet via insemination för ensamstående kvinnor, var att försöka ge västeråsarna en annan syn på längtan och föräldraskap än den som normen vanligtvis ger. Jag hoppas att du som har läst mina krönikor har fått en ökad respekt för normbrytande val. Man behöver inte acceptera mitt val, bara respektera och försöka förstå.
Förra krönikan andades hopp, jag såg fram emot en ny bebisresa och planerade den redan i huvudet. Började räkna cykeldagar. Redan nu till sommaren ville jag åka och hoppades att inseminationen skulle lyckas och att jag om ett år skulle vara förälder. Men… Det är mycket som händer i mitt liv just nu. Jag går en rätt osäker framtid till mötes och vet inte om jag får behålla det arbete som jag har nu. Och efter ett samtal förra veckan med min läkare som behandlar mig för epilepsi beslutades det att jag helt ska sluta med den medicin, Ergenyl Retard, som jag ätit i 15 år och bara äta en ny medicin, Keppra. Den som man kan skaffa barn hyfsat säkert med, men som jag inte vet säkert om den fungerar på min typ av epilepsi. Den gamla medicinen fasas ut under de närmaste två månaderna och då behöver jag ta det lugnt.
Och nu har jag fattat ett beslut.
Det blir ingen ny Danmarksresa i sommar. Jag kommer inte att besluta inom den närmaste framtiden om när, eller ens om, den ska ske. Som jag skrev i en krönika för några månader sedan så svindlade det när jag tänkte på att jag kanske kommer att leva mitt liv utan barn. I nuläget känner jag ingen stor svindel. Mest är det kanske för att jag inte tillåter mig själv att känna efter.
Som ensamstående står jag och faller med mina egna beslut och på ett sätt är det skönt. Ingen annan är beroende av mig, det är jag som drabbas när det barkar åt helvete. Den här gången, i det här beslutet, är det dock annorlunda. Jag känner inte att jag fattar beslutet att skjuta upp barnskaffandet för min egen skull. Jag gör valet som förälder, kanske för första gången. För jag tycker att min bebis förtjänar en mamma med stabila grundförutsättningar som kan ge det en bra start i livet.
Copyright Vlt
Detta är sista krönikan från mig. Min intention med att skriva i Vlt, om vägen till graviditet via insemination för ensamstående kvinnor, var att försöka ge västeråsarna en annan syn på längtan och föräldraskap än den som normen vanligtvis ger. Jag hoppas att du som har läst mina krönikor har fått en ökad respekt för normbrytande val. Man behöver inte acceptera mitt val, bara respektera och försöka förstå.
Förra krönikan andades hopp, jag såg fram emot en ny bebisresa och planerade den redan i huvudet. Började räkna cykeldagar. Redan nu till sommaren ville jag åka och hoppades att inseminationen skulle lyckas och att jag om ett år skulle vara förälder. Men… Det är mycket som händer i mitt liv just nu. Jag går en rätt osäker framtid till mötes och vet inte om jag får behålla det arbete som jag har nu. Och efter ett samtal förra veckan med min läkare som behandlar mig för epilepsi beslutades det att jag helt ska sluta med den medicin, Ergenyl Retard, som jag ätit i 15 år och bara äta en ny medicin, Keppra. Den som man kan skaffa barn hyfsat säkert med, men som jag inte vet säkert om den fungerar på min typ av epilepsi. Den gamla medicinen fasas ut under de närmaste två månaderna och då behöver jag ta det lugnt.
Och nu har jag fattat ett beslut.
Det blir ingen ny Danmarksresa i sommar. Jag kommer inte att besluta inom den närmaste framtiden om när, eller ens om, den ska ske. Som jag skrev i en krönika för några månader sedan så svindlade det när jag tänkte på att jag kanske kommer att leva mitt liv utan barn. I nuläget känner jag ingen stor svindel. Mest är det kanske för att jag inte tillåter mig själv att känna efter.
Som ensamstående står jag och faller med mina egna beslut och på ett sätt är det skönt. Ingen annan är beroende av mig, det är jag som drabbas när det barkar åt helvete. Den här gången, i det här beslutet, är det dock annorlunda. Jag känner inte att jag fattar beslutet att skjuta upp barnskaffandet för min egen skull. Jag gör valet som förälder, kanske för första gången. För jag tycker att min bebis förtjänar en mamma med stabila grundförutsättningar som kan ge det en bra start i livet.
Copyright Vlt
Epilog
Så govänner... Det blir en paus i Danmarksfarandet på obestämd tid, kanske för evigt. Det känns inte supersorgligt just nu, utan mest ganska skönt att ha en sak mindre att fokusera på. Jag behöver tid att stabilisera mitt liv och hälsan. Man kan väl säga att jag blundar och hoppar, flyger ut i det okända och hoppas att marken är bergfast när jag landar. Och jag hoppas ändå på bebisar i framtiden...
Jag har också beslutat att inte att blogga vidare på Jeckan, inte förrän jag har något bebisrelaterat att skriva om i alla fall. Jag hoppas fortsatt och innerligt att insemination av ensamstående kvinnor blir lagligt i Sverige också. SNART!! Om 100 år kommer människor skratta åt nutidens stenåldersmässiga och idiotiska syn på familjebildning.
Jag har planer på att starta en skönlitterär och mer konstnärlig blogg anonymt. Den får ni leta efter i cyberspace... jag ger inga lettrådar ;)
Min mejladress kommer att finnas kvar och den kollar jag av då och då.
Hör gärna av dig om vad som helst!
I will miss you all very much.
Ni kära bloggläsare har varit min sanna familj, min partner och mina bästa vänner under de här berg-och dalbaneliknande senaste åren.
Och nu känns det helt plötsligt lite sorgligt måste jag säga...
Några av er kommer jag att träffa irl. Ni vet vilka ni är.
Kärlek och fruktbarhet till er alla!
Kramar från Jessica
Så govänner... Det blir en paus i Danmarksfarandet på obestämd tid, kanske för evigt. Det känns inte supersorgligt just nu, utan mest ganska skönt att ha en sak mindre att fokusera på. Jag behöver tid att stabilisera mitt liv och hälsan. Man kan väl säga att jag blundar och hoppar, flyger ut i det okända och hoppas att marken är bergfast när jag landar. Och jag hoppas ändå på bebisar i framtiden...
Jag har också beslutat att inte att blogga vidare på Jeckan, inte förrän jag har något bebisrelaterat att skriva om i alla fall. Jag hoppas fortsatt och innerligt att insemination av ensamstående kvinnor blir lagligt i Sverige också. SNART!! Om 100 år kommer människor skratta åt nutidens stenåldersmässiga och idiotiska syn på familjebildning.
Jag har planer på att starta en skönlitterär och mer konstnärlig blogg anonymt. Den får ni leta efter i cyberspace... jag ger inga lettrådar ;)
Min mejladress kommer att finnas kvar och den kollar jag av då och då.
Hör gärna av dig om vad som helst!
I will miss you all very much.
Ni kära bloggläsare har varit min sanna familj, min partner och mina bästa vänner under de här berg-och dalbaneliknande senaste åren.
Och nu känns det helt plötsligt lite sorgligt måste jag säga...
Några av er kommer jag att träffa irl. Ni vet vilka ni är.
Kärlek och fruktbarhet till er alla!
Kramar från Jessica
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)