En dag i mitt liv visste jag ingenting, jag var nyfödd. Ojojoj, den där lilla fröken kommer få va med om hon, sa min faster.
En dag i mitt liv blev jag döpt till Elin. Namnet kommer inte från någon släkting eller nå sånt utan namnet var bara fint enligt min mamma och pappa. Låten “Drömmen om Elin” spelades på radion när de kom hem från BB, så varför inte?
En dag i mitt liv skrattade jag för allra första gången. Säkert åt nå skitkul!
En dag i mitt liv började jag prata, säkert inte så att alla förstod men jag förstod uppenbarligen mej själv .
En dag i mitt liv upptäckte jag att jag faktiskt hade en mamma, en pappa, en syster och en bror. Efter att ha vandrat runt i samma famnar ett bra tag kanske man fattar.. ?
En dag i mitt liv fick jag en lekkamrat, Ewa, och hon finns fortfarande i mitt liv. Vi lekte dag ut och dag in, fast bara hemma hos mej för henne vågade jag inte gå till.
En dag i mitt liv lärde jag mej att gå. Jag släppte mammas pekfingrar ovanför mina axlar och stapplade iväg.
En dag i mitt liv började jag cykla. Pappa kunde äntligen släppa skidstaven som var fasttejpad på min pakethållare. Bra kondis lär han ju fått så som jag cyklade.
En dag i mitt liv blev mina motton: Kan helv! (själv) och Skyllesjäll! (skyll dej själv)
En dag i mitt liv gjorde jag någonting som jag inte fick, mamma eller pappa blev arg på Mej. Antingen pillade jag i maten eller så cyklade jag utan hjälm. Kanske till och med hade jag sönder något.
En dag i mitt liv blev jag blyg för mina syskon, jag insåg att de va så mycket äldre än mig, jag hade alltid ett underläge. Någonting sa åt mej att inte göra fel.
En dag i mitt liv fick min mamma ett marsvin i födelsedagspresent. Eftersom jag var minst tyckte alla att jag kunde få bestämma namn. Jag ville hemskt gärna att den skulle heta Lotta, men min bror utbrast i ett NEJ det är ju en Han, så jag fick ändra mej till ett Emil istället då.
En dag i mitt liv blev min syster sjuk. Det var en jobbig period. Även fast jag inte förstod vad som hände så förstod jag på min familj att något inte var som det skulle. Något hade hänt. Någon berättade säkert men jag var för liten för att förstå “på riktigt”. Jag fick försöka förstå tills jag förstod. Någonstans förstod jag till slut.
En dag i mitt liv började jag skolan. Massor med nya barn. Allting nytt. Åk 1-3. En fröken som sa att man var dålig, en fröken som mobbade en kille i min klass, en fröken som fick mej att kräkas innan jag gick till skolan. Jag blev osäker på mej själv, ännu mera blyg, tillslut blev jag utfryst av mina bästa kompisar. Mycket blev bättre, jag slutade 6:an som en glad tjej.
En dag i mitt liv bråkade mina föräldrar. Min syster tog in mej på hennes rum och höll om mej i sängen, gav mej ett par hörlurar och sa: "när du inte vill höra sånt här, ta på dej dom här och stäng dörren till ditt rum" Gråten satt i min hals, och jag förstod inte mycket. Idag är det vardagsmat.
En dag i mitt liv hade jag mitt första matteprov. 2 st rätt av 10, men jag fortsatte ändå.
En dag i mitt liv tog simningen fart. Inte va det kul, men va sjutton, det kunde ju Bli roligt. Sis va ju simtränare. Och brorsan va ju tränare i en högre grupp. Så det blir säkert kul…
En dag i mitt liv blev jag tveksam på mej själv. Gjorde jag fel? Vems fel va det? Varför får inte jag vara med? Varför vill hon va med henne men inte med mej? Varför är alla killar kära i mej och inte i någon annan? Varför får jag alltid som jag vill när jag gråter eller blir arg? Varför blev allt såhär?
En dag i mitt liv, jag var 8 år, blev en kille kär i mej, men jag var inte kär i honom. 8år senare var han fortfarande kär i mej..
En dag i mitt liv ville jag inte längre göra som min mamma och pappa sa. Jag blev arg! Det hoppade grodor i munnen på mig! Jag fick dåligt samvete. Jag menade ju inte det jag sa men vadå? Dom gjorde ju fel…tyckte jag då..
En dag i mitt liv började jag tänka på andra och inte bara på mej själv. Vadå? Blir hon ledsen för att jag sa att jag inte tyckte att hennes frisyr va snygg? Det kan väl inte jag rå för… eller?
En dag i mitt liv blev jag kär i en kille, och killen blev kär i mej.. Eller det kanske var tvärtom, ah, skitsamma, vem bryr sig.. vad ska man göra?
En dag i mitt liv fick jag mitt första Icke Godkänt i skolan. Hm.. I engelska tror jag det var. Engelska fröken var söt men inte fan va hon snäll för det.
En dag i mitt liv pussades jag för första gången. Helt paralyserad av att killes ens hade ringt på mitt hus satt jag i sängen bredvid honom. Han sa: - jag har massa med roliga frågor här och svarar du rätt, aa, då får du en puss, svarar du fel, nä, då får du ingenting. Okej? -aaa, säger jag. Sen så svarade jag rätt på första och “catching”.. där satt den!
En dag i mitt liv tog jag nyfikenheten i egna händer, jag tog ciggen som någon hade glömt ovanför mitt skåp och drog ett bloss. HOOOOST!
En dag i mitt liv började jag få hundra miljontals frågor om min framtid, vad jag tänkte, hur jag tänkte och hur jag kom fram till dessa tankar. En massa ifrågasättningar som jag inte trodde fanns, jag visste inte hur jag skulle tackla dom. Frågorna kom från min kära bror, kanske kände han på sej att något höll på att hända i mitt liv.. Livet sög och alla i min omgivning hade fel just då, men kanske tackar jag honom litegrann idag för att han gjorde som han gjorde. Tack.
En dag i mitt liv skolkade jag för första gången. Ursäkten va väl att killen ignorerade mej via sms, och jag var bara tvungen att sitta i bibblan och tjura med bästa tjejkompisen..vi hade såklart en hörlur med musik i varsitt öra också. Kanske för att tårarna kom lättare då.. ?
En dag i mitt liv åkte jag och bästa tjejkompisen till Västeråshallen för att titta på när våra fritidsledare spelade innebandy, vi var i och för sig kanske inte så jätteintresserade av Hur de spelade utan mer kanske Hur deras rumpor rörde sig mellan planhalvorna.
En dag i mitt liv blev jag F A S T E R ! Helt underbara Fanny kom till jorden!
En dag i mitt liv blev det en bal på slottet och jag fick min dåvarande prins. Nu kanske ni tänker att; hon var ju redan ihop med killen, men så var inte fallet utan vi bara vaa, så på balen fick jag honom på “riktigt”. Nu var nian slut och ettan väntade.
En dag i mitt liv dök alla miljontals frågor upp igen från min kära bror. Pust och Stön. Åh neej, inte gymnasiet!! Jag vill inte!
En dag i mitt liv tog förhållandet slut fast inte slut, fast sen tog det slut..
En dag i mitt liv dog min kompis Matilda i Tsunamin. Hemska tanke. Jobbigaste jullovet. Kan ett liv ta slut bara så här? Hjälp.
En dag i mitt liv blev jag F A S T E R en gång till! Lilla Filip kom till världen!
En dag i mitt liv blev jag ihop med en annan kille.. (det tog också slut tillslut)
En dag i mitt liv tog även jag till flaskan. Nej, men burken kanske, en ciderburk. Det blev några till, och några till.. Sen kunde jag inte räkna hur många fingrar som satt fast i min handflata.
En dag i mitt liv började jag jobba på Vincent Shoe Store!
En dag i mitt liv tog jag studenten! Fast den va över lika fort som den kom.. Men vissa stunder var underbara också.
En dag i mitt liv tog jag ett Jsm-brons på 50m bröstsim i Uddevalla! En lycka som jag aldrig glömmer. Så jävla härligt, att bara ha hundradelarna på sin sida. Att krossa den där divan som trodde att hon skulle ta mej, så fel hon hade! Sorry Bitch!
En dag i mitt liv blev jag kär i en kille som var tre år yngre än mej, jag ville inte erkänna det för mej själv först men tillslut fattade även jag att kärleken har inga gränser. Jag vill helst aldrig mer byta kille.
En dag i mitt liv kände jag mig lycklig fast ändå förvirrad.
En dag i mitt liv tog jag tag i livet själv, jag reste bort, långt bort, med pojkvännen hemma och allt. Hur skulle jag toucha det här? Jag har aldrig gråtit såhär mycket i hela mitt liv!
En dag i mitt liv kom jag hem från andra sidan jordklotet. Heeelt fucking förvirrad! Vem fan är jag nu? Vad vill jag bli när jag blir stor? Vad ska jag plugga? Vart ska jag jobba? Vad ska jag göra med min kille? Vart är alla mina känslor till Allt och Alla? Varför vill jag vara för mig själv? Varför vill jag bara gråta? Vill jag leva så här?
Idag sitter jag här i min säng och skriver (rakt ur hjärtat) ett gästinlägg i min systers b l o g g, vem kunde tro det? Livet idag är ganska normalt enligt mej själv. Jag är lite förvirrad fortfarande ibland, lite tankspridd, har en kämpaglöd överallt, är glad, har rosamålade naglar, är faster, har en familj och pojkvän som jag älskar så fruktansvärt mycket, jag kan inte beskriva med ord, ibland kommer det till och med ut så fel att det blir bråk.
Livet hittills har fått mej till den jag är idag.
Idag är jag ganska stolt över mig själv. Fast jag har skitit i att stava ordentligt under hela inlägget.
Så, om jag fortsätter som det här underbara barnet har gjort under de här 21 åren, Hur underbart kommer inte barnet inom mej vara när jag är 42?
FÖR VÄXA UPP PÅ RIKTIGT, DET VILL JAG INTE ! Och det kommer jag inte heller.
Kärlek till familjen!
Och så damp det helt plötsligt ner ett e-brev från allrakäraste lilla syster...
