Alltid äre nåt

Detta vankande fram och tillbaka funderande på ditten och datten medan hjärnan slår vinkelvolter...

Är nästan inte nervös alls innan jag går och lägger mig på kvällarna numer. Superskönt! Men... såklart är det ett men. Insomnian kommer att komma tillbaka, och hur ska jag då kunna somna om och samtidigt undvika panik, ångest och epilepsi? Denna frågan skulle jag vilja ställa en speciell och väldigt bra KBT-terapeut som tar 900 kronor per besök.

Tar hon kanske en remiss från neurologen? Nja, blev svaret. Psykolog-företaget tar emot remisser, men inte MIN terapeut (som inte varit verksam i de tre år man måste varit verksam för att få ta emot remiss från landstinget). Och även om jag skulle vilja gå till någon annan i Psykolog-företaget är det inte säkert att remissen skulle godkännas eller om den gör det godkännas om typ ett halvår eller mer. Puh!

Hur många besök tar då sömnbehandling? Typ tio, svarade hon. Du kan säkert räkna ut att det notan då hamnar på typ 9000 spänn. Med min halvtidssjukskrivning som grädde på moset.

Bebispengarna då?

Vad göra? Gå till braiga terapeuten och host-host-hosta upp the money? Och ta mig en fylle-gratis-donator innan jag blir för gammal? Eller vänta ett gott jävla tag och HOPPAS på att få remissen godkänd till en annan terapeut?

Man kan ju bli gråhårig för mindre. Nån som vill ha sömnproblem? Lev mitt liv!

Men näjdå, ja ä intä bittär. Intä än asså...

Kanske är läge att prova spikmattan ändå. Prince Herring?

Otålig

Asså. Hörnu. Det killar lite i livmodern. Känner mig just nu liiite otålig.

Vill hoppa över alla punkterna på listan och göra ett försök till att placera Bebisen i magen. Antagligen för att jag känner mig rätt utvilad efter TVÅ fullkomligt normala nätter i rad. Bara vakna två gånger och gå på toa - sen somna lungt igen.

Men jag måste hej jag måste hej jag måste hejda mig. För min egen skull. Och för pengarna, som är helt jävla slut och inte lär komma tillbaka än på ett tag eftersom jag är halvtidssjukskriven i tre månader.

I dag ska jag städa lägenheten. Min kära vän L (som varit urgullig på rätt sätt de senaste veckorna) kommer på besök. Jag ska ungsbaka rödbetor med fetaost och servera ungsbakad lax till. Mmmmums och nice! Efter middagen ska vi vandra runt på Västerås Kulturnatt och kultura oss.

Ordning och reda

Har sorterat mina bloggisars bloggar och vänners bloggar och övriga-bra-bloggar lite efter kategorier. Tre kategorier än så länge. Bebis-obsession (om barnlängtan och sånt), Kul skit (som är kul skit och som för tillfället endast innehåller gamla idolerna Sören och Anders som båda verkar vara roliga skitar och har skitroliga bloggar) och Bilder från livet (med glada och inspirerande tillrop från irl-kompisar). Allt för att Ni läsare ska ha lättare att klicka er vidare =)

Några av bloggarna passar i flera kategorier, men det må vara hänt. Sååå jävla ordningssam är jag inte!

I dag har jag börjat läsa Anders Jacobssons blogg på Allt om barn. Även Innan du fanns på samma sajt verkar intressant.

God läsning!

Längta, våga, vilja

Tittade nyssens på Fertilitetsturistens inlägg med bilden på hennes lilla bebis.

En sån liten goding. Bedårande. Det verkligen sög till i kroppen när jag såg den otroligt söta lilla ungen.

Längtan efter Bebisen kom upp till ytan... längtan som legat där under ytan ett bra tag. Bebisen som finns där i min kropp men som bara inte har kommit fram än. Det kändes gott att längta efter Bebisen igen.

Samtidigt gör känslan mig ledsen. Hur ska jag våga försöka igen? Jag kopplar fortfarande ihop epilepsianfallen och ihop-klappningen därefter med inseminationen, Danmarks-resan, stressen och medicinbytet inför försökandet.

Men...

Jag vet hur jag funkar. Jag kommer att komma på ett sätt som gör att Bebisen och jag får träffas. Sättet måste bara värkas fram först. Och det värker verkligen.

En sak i taget.

Först få ordning på livet.
Stressa av.
Sova.
Sedan känna efter.
Sedan våga vilja.
Och vilja våga.
Sedan kommer de praktiska, logistiken.
Sedan att göra.

Men... en sak i taget.

Like a virgin

Jag glömde bort mig själv och tänkte på andra saker i en hel halvtimme. För första gången på... fanemej fyra veckor.

Praise the lord! Och SJF:s kursgård i Djurö där jag ska vara i tre dagar till...

Hurray!

Spikmatta eller inte...

Till och med min käre bror, som inte brukar vara sen att ropa HumBug! om diverse fenomen och hjälpmedel, förespråkar spikmatta för en bättre sömn. En vän till honom med stora sömnproblem blev tydligen hjälpt.

Jag känner mig fortfarande lite skeptisk, och rädd, inför de ämnen som tydligen frigörs i kroppen när man ligger på mattan. Vet inte riktigt vad de gör med mitt nervsystem och därigenom med anfallsfrekvensen.

Men jag kanske bör överväga en matta ändå... hm...

Two nights, and counting!

Det känns rätt bra. Andra natten i rad utan en endaste känning. Vaknade tre gånger, och hade lite svårt att somna i går kväll. Men natt-summan hamnar ändå på pluskontot tack vare bristen på el-stötar. =)

I dag skulle jag åkt till Riddarhyttan och plockat lingon med mina föräldrar. Såg fram emot skogspromenaden.

Men sen såg jag tvätthögen... Jag har visst inte tvättat på, hm... tre veckor. Typ. Lite pinsamt. Å andra sidan är det bara basbehoven som i första rummet tillgodosetts de senaste veckorna. Men nu är det dags. Här ska tvättas!