Cykeln (den första i mitt liv som jag räknat dagarna på) var 32 dagar, ungefär som jag hade räknat med. Det var liksom känslan jag hade, att dagarna "flyttas framåt" ett par dar varje månad. Några månaders räknande borde fastställa datumen mer exakt. För tre dagar sen fick jag nämligen mens igen.
Jag har vansinnigt ont nu förtiden när det är den tiden varje månad... Smärtor, kallsvettningar och feberkänslor. Fy satan. I fredags var det som värst och jag var tvungen att åka hem från jobbet tidigare. Ändå hade jag lite dåligt samvete. Det är så himla svårt att stå för sina menssmärtor. Man känner sig liksom fånig, ordet menssmärtor låter dessutom fånigt tycker jag och bara att man tänker så känns fånigt... På vägen hem från jobbet (jag jobbar i Sala, bor i Västerås) funderade jag lite. Ponera att, exempelvis, en man drabbades av samma smärtor som jag drabbades av i fredags. Undrar vad han skulle göra? Med tanke på karaktären på det onda tvivlar jag inte en sekund på att han skulle gått hem, lagt sig på sängen, skrikit högt, sökt läkarvård och undrat vad fan det var för fel i magen. Eller en kvinna, om kvinnor inte hade mens varje månad och visste var det var som hände i magen. Jag skulle nog tro att jag var på väg att dö. Men nu är det inte så. Eftersom vi vet att det kommer och vad det beror på så är det bara att bita ihop. Typ.
Nåja, hursomhelst. Nu är den mesta smärtan borta. Och nyfiken som jag är tänkte jag börja testa mig själv redan den här månaden. Ska gå till Apoteket och köpa ägglossningsstickor. Bara för att testa =) Någon gång kring nyårsafton eller strax därefter tror jag att jag ska ha ägglossning, om jag ska gå på känslan jag hade förra månaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar