Kollade på en dokumentär i SVT om äktenskap. Älskar btw såna dokumentärer - väldigt bra var den. "Så levde de lyckliga" heter den. Nåja, första avsnittet var det. En kvinna sa att bli mamma gjorde henne fullkomlig, och likadant sa en man om sin fru.
Och jag kunde inte låta bli att tänka att jag kanske kommer att dö kort på en väsentlig del av livet. Som en inkomplett människa.
Inte för att jag tror att alla som har barn känner sig kompletta och som fullständiga människor. Men. Vad ska jag kompensera med? Klart att jag på flera vis känner mig ofullständig, bland annat på grund av barn- och manlöshet.
Är det nu jag ska vända mig till gud?
Frågan är om hen tar emot mig.
1 kommentar:
Nämen, en komplett människa - finns det? Å om kvinnan blev fullkomlig - så var det utifrån hennes perspektiv. En del känner sig fullkomlig efter att ha klarat av en svår situation, en del kan vara fullkomliga enbart i sina egna ögon. Å hur juste är det av mannen att säga att hans fru blev fullkomlig av att de förunnades ett barn - har han gått omkring och tänkt att han levt i hop med en ofullkomlig människa?!?!
Vi slänger oss så lätt med ord...som t ex att man skaffar barn. Skaffar - dem förunnas man! Men för dem till vilka barnen kommer till precis när de önskar och utan krångel så är det kanske så - barn är något man skaffar. Som ett mobilabonnemang ungefär.
Du är inte ofullständig! Du är fullständig och fullkomlig utifrån det som är du!!!
Skicka en kommentar