Det känns som jag är nära - igen. Fast på ett annat sätt. Pinkar in mig det där jävla gamla hörnet - igen. Svårt att sova, hjärtat klappar, klappar, klappar. Bröstet tyngs. Trött, trött, trött. Utarbetad. Självpåtaget, men ändå. Undrar om jag undermedvetet håller på att försöka jobba ihjäl mig? Ja... eller eftersom jag skrev det så är det väl inte undermedvetet längre. Typ. Tänk om jag dog en sån här natt? Med olyckan vinande kring öronen, tröttheten som spärrar upp sömnlösa ögon. What a fucking waste of a life det skulle kännas som. Jobbar jag tillräckligt mycket så slipper jag ju tänka. På "annat". How convenient. Kontentan blir ju dock alltid denna. Jag måste tänka på "annat" också.
Eftersom hjärtat alltid klappar ikapp.
5 kommentarer:
Kramkramkram till dig <3
Fortsätter du sådär får jag snart kommendera hit dig på lite pampring och vila.
Vi har väggar som ska slipas och målas. Och vin som måste drickas upp. Det blir rena semestern för dig.
Puss.
Pöss och kram på er kära tanter och drottningar. Tycker att vi tre ska ses och pampra varandra.
det DÄR var en mycket bra idé.
Åh minsann, det var en alldeles strålande idé på min ära :-)
Skicka en kommentar