Jag svarar på din kommentar i ett inlägg eftersom jag funderade på saken länge igår efter att ha läst Malin Wollins krönika i Aftonbladet. Hon drev just den tesen. Jag blev irriterad som tusan lär jag läste den... och det var inte bara "barn är ingen rättighet" som irriterade mig. Återkommer till det.
Jag tycker verkligen inte att barn är en rättighet. Det är inte en rättighet för någon att kunna skaffa barn, för singlar, par eller andra. Med barn följer skyldigheter. Jag tycker att alla människor borde tänka efter så många gånger som jag, och andra ensamstående gjort, innan de skrider till verket. Då skulle alla barn vara lyckligare. Det är bara det att det skulle bara underlätta en jäkla massa om singelkvinnor kunde insemineras på hemmaplan. Som det ser ut i dag åks det till Danmark, det fixas och trixas hemma med killkompisar, det har skapats donatordejtingsajter med mera, med mera. Det vore väl bättre om man kunde åka till en klinik, köpa sin vara (donerad av frivillig) och sen åka därifrån igen. Och framförallt att även singlar får tillgång till fertilitetsvård. Det är min innersta åsikt om den saken. Kan inte lägga ut mer om det tror jag. Återkommer isf.
Vill däremot återkoppla till Wollins krönika en aning. Hon hänvisade till att hon - om hon inte hade barn - "som nu är meningen med mitt liv" så skulle hon finna mening i att påta i trädgården eller dricka vin på resor. Det var nog det som irriterade mig mest. Jag har själv inte tänkt tanken på att skaffa barn för att finna mening med mitt liv nämligen... jag ser nog mer meningen i de relationer jag redan har. Tror inte att barn skulle göra mig till en lyckligare människa, däremot en annan sorts människa.
1 kommentar:
Ja, hugaligen. Vilka rysningar jag fick av att läsa hennes krönika.
Grrrrr....brr...
Skicka en kommentar