Här började allt. Det här inlägget känns fortfarande smärtsamt att läsa. Det här och alla inlägg följande månad efter det känns helt outhärdliga och leder till hjärtklappningar. Det här känns svårt - och bra samtidigt.
Vad skriver jag i bloggen om ett år? Har faktiskt inte en aning. Senast i oktober 2010 var jag inne på att göra nya försök, mest för att jag "skulle", men ändå. Idag känns ett nytt försök vansinnigt främmande och skrämmande. Vad har hänt? Jag kan nästan känna att jag helt plötsligt bara släppte min barnlängtan i slutet av oktober förra året. Det behöver för den sakens skull inte vara fel för mig att göra det. Även om det gick snabbt när det väl kom.
I och med den senaste veckans skriverier i tidningarna (framför allt Svd:s fantastiska artikelserie) och riksdagsdebatt med sedvanlig skit-utgång har jag återigen funderat mycket på mina egna vägval. Jag känner fortfarande inte den där riktiga fysiska längtan som jag gjorde för ett och ett halvt år sedan, men... men, men, men.
1 kommentar:
Åh.
Och ja.
Jag minns alla de inlägg du länkar till och återupplever när jag läser.
Och vägval... man kan alltid backa tillbaks och försöka den andra eller den tredje vägen om den första inte var rätt.
Inget är hugget i sten, vare sig åt det ena eller det andra hållet.
Följ ditt hjärta och din magkänsla. Det tror jag starkt på.
/Morgana *med svindlande mycket fysisk längtan just nu...*
Skicka en kommentar