Kära bloggen!
Nu måste jag göra något. Se åt ett annat håll. Det har varit mycket folk kring mig nästan hela helgen. Ändå har jag inte känt mig ensammare på länge. Det ÄR inte men jag KÄNNER.
En nära person uttryckte sig, som jag tycker, lite halvklumpigt gällande att Vlt skriver om mig och mitt familjebildande på egen hand. Först sken personen upp när jag sade att jag skulle vara med i tidningen. När personen fick höra att det gällde Danmaksresan ryggade den tillbaka med en oerhörd skepsis i blicken. "Varför ska de göra det?" Det är ett intressant och viktigt ämne, svarade jag. "Hur har de fått veta det här om dig?" Via min blogg, svarade jag. "Men varför måste de... varför måste du. Det är ju kvacksalveri. Jag menar, det är ju olagligt i Sverige" Knyter skorna med hopplösheten kommande krypande. Okej, jag ville bara berätta om det så att ni inte blir överraskade i morgon, svarade jag. Och gick.
Orkade inte debattera om varför just i dag. Klumpen i magen kom direkt. Sorgen och känslan av misslyckande, utanförskap, ensamhet. Längtan. Alla ville de samsas i min mage på en gång. Alla känslor som lett fram till mitt beslut. Framför allt ensamheten. Den ständigt återkommande. Måste göra själv, måste klara, måste besluta. Själv.
På ett sätt är det skönt att veta var jag har den här personen, vad den tycker. Men det känns inte bra att personer i min närhet inte känner mig bättre än att de förstår att mycket sorg och längtan ligger bakom mitt val. Och att jag är stolt över beslutet. Jag vill berätta om det!
Men ibland kommer den undeliggande sorgen, som finns bakom att bilda familj på egen hand, som en smocka i ansiktet. Som i dag. Då känns det jävligt ensamt.
Jag vill inte gå och lägga mig med ett tungt hjärta i kväll. Vad ska jag göra?
12 kommentarer:
Du ska surfa runt och läsa en massa bloggar om och av oss som gör samma resa och så ska du tanka styrka och glädje från oss. Sen ska du ringa och prata med någon som stöttar dig i din resa. Du ska se till att veta att du inte är ensam, vi finns här och riktigt känna efter att det finns en massa positivt runt allt det här. Vi har en otäck benägenhet att fokusera på det negativa, så ta ett aktivt beslut att bara se styrka och positivt ikväll.
Så ska du se att du somnar som en prinsessa med lätt hjärta.
Kram
Ta emot de här kramarna från mig, som är såååå stolt över att nästan nästan "känna" dig lite. Du är inte ensam -du är med oss nu.... kram.
Det är ju faktiskt bara en tidsfråga innan det kommer att vara lagligt här i Sverige också! Allt annat är ju otänkbart!
Kommentarer, som de du fick, kommer oftast från folk som aldrig haft några "problem" med att få barn. Människor som aldrig kommer kunna förstå hur stark och tärande en barnlängtan kan vara.
Jag tycker att du är oerhört stark och modig som går igenom detta. Snart har du nått ditt mål, på det ena eller andra sättet och hur du väljer att gå till väga ska andra människor skita i!
Jag beundrar dig!
Frk Fri: Tack! Jag lyckas oftast fokusera på det starka och positiva och ska försöka göra det när jag går till sängs i kväll också.
flickrummet: Åh, tack. Kramar dig också!
kletskiten: Precis... och svårare ändå är det antagligen för män som inte känner av den biologiska klockan. Tidigare i dag kände jag mig bara dum och svag... men det börjar repa sig nu. Kram och tack för de fina orden!
Jag beundrar dig. Du är oerhört viljestark och modig som gör det du gör. Det är få som är så starka som du. Jag är grymt imponerad över din drivkraft! Jag tror att det handlar om det vanligaste när folk kläcker ur sig dumma kommentarer: obetänksamhet eller avundsjuka. Jag är i alla fall väldigt avundsjuk på den starka vilja jag ser hos dig. Men jag inspireras mer av den. KRAM!
Du, har du någon aning om hur många du inspirerar och stärker med ditt mod, din resa och din ärlighet?
Ring mig imorgon.
Puss.
Du är så ärlig och beskrivande.
Ger den en varm kram
Kvacksalveri? Jag säger bara: WTF. Men javisstja, vi singlar blir ju inseminerade med rosenbladsextrakt som en trollkarl mumlar abracadabra över samtidigt som den svingar en katt motsols under månen. Klart det är kvacksalveri!
Synlighet är skitviktigt. Jag blev så himla glad när jag läste att du ska skriva en krönika om det här. En _regelbunden_ krönika! Wow! Fatta vilket opinionsarbete du utför, hur många som kommer att fatta att vi finns och att vår längtan är lika självklar som andras.
Skickar en hel container med pepp.
Linda: Tackåtack! Back-atcha! =)
Daniel: Men guh! Tack. Och den kramar tillbaka. Tror jag... =)
Reina: Hahaha! Det ska bli kul att skriva krönikor =) Tack för peppet!
Å... Klart du är modig, stark, smart, ett riktigt föredöme!!! De som inte tycker så kan ju dra något gammalt över sig. Här ska vi genast leta upp Vlt och läsa om modiga dig!
Älskar dej syrran, du är bland det värdefullaste jag har och jag vill att du ska veta att jag är livrädd om dej, du är en del av min själ <3
Ett nytt liv: Hoppla. Och tack. Och trevlig läsning =)
Syrran: <3 (som i din värld betyder hjärta...) ;) Inte vara livrädd. Modig! Eller hur var det... Det rädda är de modiga. Livmodiga du!
Skicka en kommentar