Sören Olsson spottar ur sig klokheter på löpande band. Inte så konstigt att man fastnade för Sune och Bert när man var liten. Det är nog mer substans i dem än vad man trodde då. Substans på rätt sätt för rätt målgrupp.
Tur och otur, religion och annat som hör till livet handlade det om den här gången i Sörens reklektioner. Om att livet är en kamp, men inte behöver vara en plåga för det. Det är sant. Kanske måste man acceptera kampen för att kunna sluta se den som en plåga. Jag har en bit kvar, känner mig plågsamt närvarande i den svarta plågan alltför ofta.
Bebisresan är en sak som är underbart fri från plåga. Någon gång har jag tvekat och grämt mig, men någon djup plåga i ordets rätta bemärkelse var det aldrig fråga om. Framför allt är jag lycklig över att jag håller isär bebisresan från den andra plågan. Jag använder inte bebisen som en snuttefilt för min egen sorg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar