Klockan är två natten mot julafton 2008. Eftertexten till Min bäste väns bröllop rullar på teven. Det är dags att gå till sängs snart. Jag vill inte lägga mig. Vill inte stiga upp till julafton. Jag skriver med de tunga bokstäverna i natt.
Folk frågar slentrianmässigt:
- Hur är det?
Svaret som vill komma ut är:
- Skit, det är skit. Jag har en klump i halsen, ont i magen, bränn bakom ögonen. Jag vill ha barn. Jag vill ha barn. Jag vill ha barn. Kanske blir arbetslös snart... Jag kan inte sova, kommer för sent, orkar inget, gör ett dåligt jobb. Jag blir stressad av all understimulans. Jag är ledsen.
- Åh det är så mycket att stå i nu inför jul, säger de.
- Inte för mig, jag är bara ensam, pyntar inte, bakar inte, kommer bara när de andra kallar. Komma till julfest som understryker min egen ensamhet. Jag vill inte fira jul. Fira... Fira vaddå? Att rika får ännu fler dollartecken i ögonen? vill jag säga.
Men en sån massa skit kan man ju inte gå och sprida kring sig. Hur skulle det se ut?
Som min mamma alltid sagt:
- Ingen tycker om en surpuppa.
I natt skriver jag med de tunga bokstäverna. De blir lättare snart förhoppningsvis. Hur jag ska klara mig genom julafton och umgänget med familjen utan att bryta ihop kan jag inte svara på.
2 kommentarer:
Usch, vad jobbigt det låter.
Hoppas att det känns som jul blir bra i alla fall. Och att du nästa jul (och gärna jag med) har en bebis att gosa med. :-)
Ja, hoppas att jag i alla fall har en bebis i magen vid det laget =)
Skicka en kommentar