Bästa natten i mitt liv!

Vaknade i morse när klockan ringde vid 07:30. Det kändes konstigt i kroppen. Hade jag blivit en alien? Hade jag förvandlats till en förälskad tonåring? Hade jag kanske blivit toxin-fri? Eller hade en fé tagit över min kropp? Det kändes så ljuvligt.

Jag funderade. Och funderade. Och funderade.

Till sist slog det mig. Mitt sista minne av natten som gått var... att jag somnade! En hel natts sömn alltså. Djup härlig sömn. Jag var utvilad. Det var det som kändes så jävla konstigt.

Och dessutom... vaddå? Vad är det där borta? Som skymtar där borta vid horisonten? Ser inte riktigt tydligt... Är det inte?

Nämen... Är det inte Bebisen?

Det känns inte helt jävla främmande att det skulle kunna vara det i alla fall. Men jag hej jag hej jag hejdar mig än ett tag ;)

Och oj vad många bra saker det finns nu. Jävligt mysig höst-sikt har jag också från mitt fönster (ni har astur att det inte syns hur oputsat fönstret är...)



En to-do-lista (min nya favorit-syssla, skriva listor):

1. Måla en grön fondvägg, i köket.
2. Sätta upp hylla för böcker, i köket.
3. Flytta in sängen, i köket.
4. Sova, i köket (för enligt Lobas Feng Shui-bok passar faktiskt mitt kök ypperligt att sova i).

Nåt att tillägga på listan den här gången, herr Jacobsson?

Bebislycka!

Tänkte dela med mig av lite bebislycka i dag.

Håll till godo. Och Du! Vad du gör, skratta inte...

Värme och kärlek till er alla!

Mys-pys

Avslappningstipsen från Svägie är invigda.

De funkar för mig. I alla fall när jag ska somna. "Nu tänker jag på hur foten ligger mot madrassen... nu tänker jag på hur ankeln känns... nu känner jag vaden..." Sover nog inom en halvtimme, vilket är en enorm succé. I love you, Svägie!

Jag vaknar fortfarande typ fyra-fem gånger varje natt. Då är det svårare att somna om. Men just nu är jag väldigt lycklig över att trött och go kunna somna in gött.

Nu har jag även testat att ligga på en spikmatta. Det stack i ryggen och gjorde ont. Och så märkte jag att man måste ligga blickstilla, annars gör det ännu ondare. Men jag tänker inte ge upp tanken på att det kan funka. Jag provar igen! Ska nog köpa en egen spikis =)

Är på besök i främmande, men ändå inte, tant-land. Äter veganskt, myser, käkar god och näringsriktig frukost med färska blåbär. Har det bra.

Skrämmande, stora känslor

Träffade en vän i dag. Det var mycket jag inte hade berättat sen vi sågs för typ en månad sen. Semestrar, sjukdomar, ledsenhet och bebisförsökande hade kommit i mellan. Det har faktiskt varit så illa de flesta dagarna de senaste veckorna att jag inte ens orkat träffa de kära vännerna.

När jag skulle berätta allt från början var det svårt att hålla isär begreppen. Dagarna, händelserna flöt ihop. Jag glömde det ena och det andra. Det kändes som om jag berättade om någon annan. Stressen över bebisresan, epilepsanfallen, tröttheten, mensen, pillerknaprandet... oron, depressionen, insomnian, panik-ångesten, de otaliga sjukvårdssamtalen. Men jag lovar att det hade varit mycket svårare, ja omöjligt, att komma ihåg utan min "partner".

Det känns så. Bloggen har varit mitt bollplank, min stöttepelare vissa dagar.

Som vanligt gled vi in även på bebissnack. För nån vecka sedan killade det till i livmodern på mig... I dag är den inte killig alls. Jag är inte det minsta sugen. Snarare ligger det ett fett lock över livmodern. Vill inte ha in något alls där. Känner mig rent motvillig inför en ny resa till Hobro.

Jag har naturligtvis för liten distans till det hela ännu för att kunna fatta bra beslut i bebisfrågor. Försöket (inklusive medicinbyten med mera) hänger fortfarande för starkt ihop med in-i-vägg-rusningen jag precis upplevt. Men motvilligheten känns lite jobbig att känna.

Nog vill jag väl att Bebisen ska komma till mig. Den bor ju faktiskt redan i min kropp, jag har ju känt den...

Sovtips xtravaganza

Min kära svägerska får äran att gästblogga lite (på Mitt initiativ, utan hennes vetskap, fan vilken bra murvel jag är... stjäla, stjäla, stjäla)

Men jag stjäl för Er skull kära bloggisar! Ni som också lider av sömnproblem eller insomnia och eventuellt med efterföljande ångest, epilepsianfall, galenskap och annat tok. Jag ska testa denna övning, men inte i kväll. Då blir det Karlavagnen i P4. Det funkar rätt bra det också... Men håll till godo med övningen! Jag ska rapportera när jag testat den själv. God natt!!

"Lägger mig på ett skönt sätt som jag kan slappna av på. Gärna ett sätt jag brukar sova på. Armarna eller benen ska inte korsas. Om jag ligger på sidan brukar jag lägga kudde mellan knäna och låta handflator och fingertopparna vila mot varandra, för högre komfort.

Sen så tar jag några ganska djupa men avslappnade andetag. In genom näsan och ut genom munnen. Försök göra utandningen som ett litet puh och inandningen gå mer automatiskt. Slappna av i käkarna de ska var ar helt lösa. Efter några gånger när du känner dig mer avslappnad kan du övergå till en mer "vanlig" andning. Nu är den antagligen mer långsam mjuk och avslappnad. När du har koll på andningen så börjar du "känna igenom" din kropp börja med fötterna försök tänka på din a fötter och känna efter hur de ligger mot madrassen, är du barfota? hur känns tårna, ligger hälarna bra känner du täcket? Så fortsätter du så med underbenen, låren etc. Gör det noggrant tänk igenom varje liten del som du känner. Del för del upp till huvudet. Det som händer i min kropp under övningen är att jag när jag har passerat fötterna och tänker på underbenen så känner jag inte längre fötterna. Om jag tappar fokus och tänker andra tankar så går jag tillbaka till den del jag minns att jag var senast.

Jag brukar oftast somna innan höfterna, Om man kommer upp till huvudet utan att somna så kan man antingen börja om eller gå samma väg tillbaka.

Det kan vara bra att första gångerna göra övningen på en tid då det inte är intressant att somna. För att liksom inte känna press att det ska leda dit. Kanske när man kommer hem från jobbet innan matlagningen eller efter lunchen eller nåt sånt. Men ställ en väckarklocka för säkerhets skull om du har någon tid att passa. Det känns lite spänt första gången men man blir snabbt bättre."

Grannen förstör mitt liv!

Here we go again.

Nu ska det gapas och skrikas på andra sidan väggen. "AAOO, GONNA ... SLEDGEHAMMER... DARLING" Snart blir det U2, Depeche Mode och Roy Orbison.

Varenda jävla kväll är det samma visa. Han spelar nån slags synth. Skrålar vansinnigt falskt till.

Nån som har ett litet hus att ge till mig? Bara ett litet ett... Där ska jag och Bebisen bo. Ingen ska sjunga falskt på andra sidan väggen. Bara jag får sjunga Bebisen till sömns. Sen ska vi sova hela natten och vara så lyckliga, så lyckliga.

Bara nån ville ge mig ett litet hus. Då skulle allt bli så bra. Lycka, lycka.

Eller... först måste jag slå ihjäl min granne. Men sen ska lyckan komma.