Dag 1 - Självporträtt

Jag gillar att fota mig själv och tycker att jag kan se mig själv på ett nyttigt utifrånperspektiv. Den här bilden är dock den enda som jag tycker verkligen har fångat min sinnesstämning just i fotots ögonblick.

Bilden togs sensommaren 2009, den 24 augusti.

Tretton dagar efter min bebisresa till Hobro, en dag innan epilepsianfallen kom och ryckte undan mattan.

fotoblogglek

Jag hänger på en blogglek med foton - eftersom jag älskar bilder... och jag inte har så mycket att skriva om. Läste om det på mästerfotografen Lobas blogg, så jag bestämde mig för att hänga på.

Dag 1 – Självporträtt
Dag 2 – Favoritpryl
Dag 3 – En familjemedlem
Dag 4 – Min hobby
Dag 5 – En gammal bild
Dag 6 – Tema grön
Dag 7 – En bild som jag aldrig har lagt upp
Dag 8 – En favoritbild
Dag 9 – Dagens
Dag 10 – Detta gör mig glad
Dag 11 – Tokigt
Dag 12 – Min vardag
Dag 13 – Tema ljus
Dag 14 – En vinterbild
Dag 15 – Kärlek
Dag 16 – Självporträtt i svartvitt
Dag 17 – Ett ögonblick
Dag 18 – Känslor
Dag 19 – Här bor jag
Dag 20 – Tema olika
Dag 21 – När jag var liten
Dag 22 – Mitt beroende
Dag 23 – En sommarbild
Dag 24 – Detta gör mig glad (favorit i repris)
Dag 25 – I all hast
Dag 26 – Detta skrattar jag alltid åt
Dag 27 – Tema två
Dag 28 – Väder
Dag 29 – Senaste bilden på mig själv
Dag 30 – Valfri bild

Någon...

... har läst den här bloggen typ från början till slut, månad för månad, ser jag i besöksräknaren. Spännande =) Har jag fått en ny läsare - eller är det någon som vandrat down memory-lane? Hur som helst... du som läst - hoppas läsningen gav dig något!

En liten uppföljande statusuppdatering. Hjärtat klappar på i samma takt när jag ska sova - men jag sover iaf bättre på natten. Puh. Natten mot torsdagen hade jag dock ett close-to-epilepsianfall-inklusive-handdomning-men-ej-kramper. Det skrämde upp mig som vanligt - därav det uppskrämda inlägget i torsdags.

Nu känner jag mig lite lugnare. Livet går vidare för mig. Önskar bara att jag hade lite mer sällskap på vägen.

Typ av en man.

Det var en visa som hette Samma

Det går en visa som heter Samma, som heter Samma visa om igen. Ni minns ju vad som hände.

Det känns som jag är nära - igen. Fast på ett annat sätt. Pinkar in mig det där jävla gamla hörnet - igen. Svårt att sova, hjärtat klappar, klappar, klappar. Bröstet tyngs. Trött, trött, trött. Utarbetad. Självpåtaget, men ändå. Undrar om jag undermedvetet håller på att försöka jobba ihjäl mig? Ja... eller eftersom jag skrev det så är det väl inte undermedvetet längre. Typ. Tänk om jag dog en sån här natt? Med olyckan vinande kring öronen, tröttheten som spärrar upp sömnlösa ögon. What a fucking waste of a life det skulle kännas som. Jobbar jag tillräckligt mycket så slipper jag ju tänka. På "annat". How convenient. Kontentan blir ju dock alltid denna. Jag måste tänka på "annat" också.

Eftersom hjärtat alltid klappar ikapp.

En liten aning blå kväll...

...och då är det är en jävligt dålig idé att sitta och lyssna på såna här låtar med John Legend. Man blir liksom så jävla - hm - blå.

Fick frågan av en kollega på lunchen "hur går det med dina försök nuförtiden?". Jag vet aldrig vad jag ska säga när frågan kommer. Är antagligen för dålig på att verkligen prata om det. Vill liksom berätta allt och samtidigt inte. "Det är inte aktuellt just nu" sa jag bara.

Det känns som att saken har exponerats både för mig själv och andra mer än vanligt sista tiden. Omedvetet söker jag antagligen själv efter att prata om det - som vid förra veckans debatter och mediaexponering.

Hur som helst så har frågan om egen familj har på nåt sätt dykt från ytan ner i djupet igen. Och jag är inte riktigt redo att hantera det. Önskar att jag slapp göra det. Önskar att jag kunde skita i det. Önskar att jag kunde säga "poff - där försvann det och kom aldrig mer tillbaks igen". Kunde huvudet kanske skiljas från kroppen nu? Det gör ju så jävla ont i magen när de tvunget ska sitta ihop.

Eller... det kanske bara är en sån där blå kväll som kommer ibland.

Fototriss

Det var länge sedan jag var med i Fototriss nu, men jag tyckte att de bilder jag igår tog hemma hos min brorsa som bor i Kungsör passade på ämnet Stilleben. Kunde inte finna att man inte kan ta stilleben utomhus i några beskrivningar i Fototriss länkar... på alla stilleben man ser i exempel och annars också är bilden tagen inomhus. Men jag kör på =) Living on the edge!

Sida upp och sida ner

Jag fick ikväll för mig att läsa lite i min egen blogg. Fan vad det känns skönt - after all - att jag har skrivit om allt det här. Jag har satt ord på mina tankar. En dag ska jag läsa från början till slut och kanske plocka ut eventuella vändpunkter eller en röd tråd om det finns någon. Nu läste jag från dagens datum och bakåt... lite svårt för att se en tydlig linje genom inläggen då.

Här började allt. Det här inlägget känns fortfarande smärtsamt att läsa. Det här och alla inlägg följande månad efter det känns helt outhärdliga och leder till hjärtklappningar. Det här känns svårt - och bra samtidigt.

Vad skriver jag i bloggen om ett år? Har faktiskt inte en aning. Senast i oktober 2010 var jag inne på att göra nya försök, mest för att jag "skulle", men ändå. Idag känns ett nytt försök vansinnigt främmande och skrämmande. Vad har hänt? Jag kan nästan känna att jag helt plötsligt bara släppte min barnlängtan i slutet av oktober förra året. Det behöver för den sakens skull inte vara fel för mig att göra det. Även om det gick snabbt när det väl kom.

I och med den senaste veckans skriverier i tidningarna (framför allt Svd:s fantastiska artikelserie) och riksdagsdebatt med sedvanlig skit-utgång har jag återigen funderat mycket på mina egna vägval. Jag känner fortfarande inte den där riktiga fysiska längtan som jag gjorde för ett och ett halvt år sedan, men... men, men, men.