Förnekelse?

Den senaste tiden, ja senaste halvåret ungefär, har jag inte känt det där suget i magen som jag tidigare gjort sedan jag bestämde mig för att försöka bilda en egen familj. Jag vet inte om jag värjer mig från det svåra - förnekar. Jag vet inte, har mått rätt bra av att inte ha "bebis-oket" hängande över axlarna och jag har till och med börjat känna att det är okej att inte få panik när jag tänker på att det kanske aldrig blir barn... Har inte ens känt en egen längtan när jag sett vänner vara gravida och få barn.

Men så alldeles nyss tittade jag på Livrädd med stils blogg där hon visade en bild på den här underbaringen. Och tårarna bara började rinna. Det sög till i magen. Jag längtade like crazy. Ja, jag vet inte. Det kanske var en förnimmelse av det som varit eller en svag känsla av sorg över att "det inte är jag" som har en sån liten fin en att snusa bredvid. Det lär väl visa sig.

I morgon ber jag till gudarna...

...för att vi ska orka och överleva dagen.

Vi ska ta farväl av en liten. Att försöka sätta ord på känslorna är ingen idé. Jag bara ber för lillans föräldrar att de ska finna styrka att orka ta sig upp ur det bottenlösa hål de befinner sig i.

Den vi älskat saknar vi alltid

Vi mister aldrig den vi älskat

Den vi älskat älskar vi alltid

Inte anonym

Om jag kunde gå tillbaka två år i tiden. Då hade jag.

Fortsatt varit anonym i bloggosfären.

Det är inte bara att jag nu skulle vilja skriva av mig om det trauma som min kära vän, och vi alla som är nära henne, just nu genomlider, och som jag snabbt skrev om häromdagen men sen raderade. Det hade varit skönt att kunna gömma sig undan folk härinne i andra lägen också. Men nu är det som det är. Jag valde att vara öppen - och har för det mesta, speciellt när jag skrev om själva inseminationsresan, känt att det var ett bra beslut. Öppenheten hjälpte mig.

Det jag nu mest vill skriva om har inte direkt att göra med barnlängtan - vet inte ens om jag har någon barnlängtan längre... Ibland är det skönt att vara hemlig med sitt innersta. Det skulle jag vilja vara nu.

Kanske dags att starta en ny blogg? En hemlig...

Eller så lägger jag ner helt. Jaja, vi får se.

Ta hand om er och era kära där ute!

Fototriss

Jag heter Hasselito Hood. Min människa heter Jeckan.
Mitt liv består av att äta, bajsa och jaga och hoppa efter topspinnar.

Klicka på rubriken så kommer du till fler bidrag i Fototriss den här veckan.

Jag heter Scrooge

Eller julen är väl okej. Gillar ordet. Jul. Ligger fint i käften. Gillar julskinka. Gillar att få presenter. Gillar att ge presenter. Gillar speciellt Karl-Bertil. Han håller den socialistiska fanan högst av alla.

Vill bara inte fira jul.

Firandet är igång redan nu. It's fucking everywhere I turn. I allas munnar. På Ikea. På Facebook. Själv gör jag mitt bästa för att snacka skit om julen. Sprider all dynga om den jag kan på alla ovanstående ställen plus på jobbet. Är både elak och sarkastisk. Skriver snuskiga kommentarer om stakar på Facebook. Jag vill besudla julen allt jag kan. Trampa på den. Förnedra den.

ALLT-JAG-KAN!

Allt - för att skapa ett ogenomträngligt hårt skal av julsarkasm och julelakhet. För att jag ska slippa känna mig så jävla ensam som man bara kan göra en vanlig jävla julafton.

Bloggen i word

Jag har precis exporterat alla mina inlägg och kommentarer och sparat dem i ett textdokument.

Det blev mer än 130 sidor!

Vilket fantastiskt underlag till en bok.
Ett tidsdokument om barnlängtan kanske.

Skulle det vara läsvärt?

En resa

Resan började i mig - fortsatte i ett försök att bli två - och slutar i mig.

Inget har blivit som jag väntade mig när jag som yngre drömde om hur livet skulle se ut. En del saker som jag trodde skulle vara är inte alls. Många - och fantastiska - saker finns som jag aldrig någonsin trodde skulle kunna finnas i mitt liv.

Mitt öde börjar landa i mig - vilket gör det lättare att hantera.

Min senaste resa är den mest livsavgörande jag varit med om och illustreras i bilderna nedan. Det är en fysisk resa - till en graviditetsklinik i Danmark - som sammanflätas med en mental resa - från min längtan att uppfylla mina drömmar till att landa i mig själv.

Resan bottnar i frågan om hur jag ska leva återstoden av mitt liv. Med eller utan egna barn. Vet inte hur den slutar. Och det är okej.






Jag länkar det här inlägget till veckans Fototriss. Det handlar om En Resa.
Jag länkar till mina drömmars resemål på Solresor - Santorini.