Om jag kunde gå tillbaka två år i tiden. Då hade jag.
Fortsatt varit anonym i bloggosfären.
Det är inte bara att jag nu skulle vilja skriva av mig om det trauma som min kära vän, och vi alla som är nära henne, just nu genomlider, och som jag snabbt skrev om häromdagen men sen raderade. Det hade varit skönt att kunna gömma sig undan folk härinne i andra lägen också. Men nu är det som det är. Jag valde att vara öppen - och har för det mesta, speciellt när jag skrev om själva inseminationsresan, känt att det var ett bra beslut. Öppenheten hjälpte mig.
Det jag nu mest vill skriva om har inte direkt att göra med barnlängtan - vet inte ens om jag har någon barnlängtan längre... Ibland är det skönt att vara hemlig med sitt innersta. Det skulle jag vilja vara nu.
Kanske dags att starta en ny blogg? En hemlig...
Eller så lägger jag ner helt. Jaja, vi får se.
Ta hand om er och era kära där ute!
2 kommentarer:
Jag vet vad du menar... även om bloggsfären inte känner mitt namn och ansikte - så gör de flesta av mina läsare det. Mina vänner. Som kanske gett länken vidare till sina mammorkollegorkompisarmakar osv. Och det är absolut OK - men det gör samtidigt att jag måste censurera mig. Det finns saker som jag skulle vilja säga, diskutera och filosofera kring men som jag inte kan. Någon kanske känner sig sårad. Någon kanske känner igen?
Har ibland funderat på att lägga upp en helt anonym blogg - och inte ens berätta för nära och kära.
Jag hoppas att du inte lägger av helt, men om du gör det - kommer att sakna dig! Men förstår :0)
Ja, precis. Det sprider sig ju bland bekanta av mig själv och även andra... och det kanske är svårt att blogga helt anonymt.
Men jag lovar att jag ska meddela dig om jag byter till en anonym blogg =)
Skicka en kommentar