I'm alive. Still.

Hello dear friends.

Jag tänkte toka till det och skriva ett inlägg på utrikiska men jag ångrade mig. Jag har levt i intenet-skugga aslänge och surfar, bloggar och facebookar inte alls hemma. Snart ska det vara avhjälpt, aj hope. När internet-solen är framme igen hemma skriver jag ett mer utförligt inlägg.

Kanske blir det på engelska. Eller franska.

Jeckan chockar...

... med att göra ett inlägg på sin blogg.

Jag gör inget men är ändå stressad.

Har hjärtklappningar men är inte ett dugg kär.

Kan ha något att göra med att jag känner mig hjärndöd när jag är på jobbet. På det gamla jobbet behövde jag liksom bara hålla reda på mig egen skit, nu ska jag hålla reda på andras fast på tio olika sätt. Inte min kopp te. Plus en massa annan skit som jag inte skriver om här. Skit blev också senaste krönikan i Vlt. Uddlös. Inte alls nöjd.

Jag är inte nöjd med så jävla mycket just nu. Men ett inlägg blev ju i alla fall gjort. Hoppas någon känner sig nöjd nu. Jag gör det inte.

Nytt år -ny start

Sofia kommenterade mitt förra inlägg med att ett nytt år innebär chans till en nystart.

Att börja om.

Jag tänker i alla fall på framtiden. Det är nytänkande för mig. Senaste halvåret har mest handlat om nästa natt, nästa dag. Jag tänker på nästa steg nu, nästa jobb. Det nuvarande är ju ett vikariat utan chans på förlängning. Och det är nog lika bra, jag är nämligen inte så bra på det jag gör om dagarna. Det var länge sen jag tänkte så, på det förra jobbet tänkte jag i alla fall varannan dag att jag var bra på det jag gjorde. Å andra sidan stressas jag inte av att veta det, jag vet ju att det kommer något annat som jag är bra på sen, vad har jag inte kommit på än.

Jag vet inte om 2010 kommer innebära bebis för mig. Det kommer väl landstingets köer att avgöra.

Ett nygammalt steg har också tagits. Steget tillbaka in på internets dejtingsajter. För det mesta fattar jag inte varför jag gör det.

Men man vet ju aldrig.

Årets magplask

Magplask är inte alltid klantiga.

Mitt mentala magplask tillika taskspark detta år kom i slutet av augusti med epilepsianfallen. Världen rasade ner på min skalle och trasade sönder min själ. Aj vad ont det gjorde. Och länge. Hade fantomsmärtor i månader. Förlorade körkortet. Ajajaj.

Nu är körkortet tillbaka. Nytt jobb. Inte så ont längre. Är jag en bättre människa än innan magplasket?

Jag sover i alla fall bättre på nätterna. Minns paniken över sömnbristen. Aj.
Håller bättre ordning runt mig. Puh.
Lever för dagen så till den milda grad att jag har svårt att planera minsta lilla aktivitet. Kan bli stressigt...

Bättre människa? Ja.
Sämre? Ja, det med.
Annan människa. Ja. Och det är bra.

Årets låt...

... hörde jag på radion alldeles nyss. Svennebanan med Mårten Edh aka Promoe. Låten är så jävla bra för att (nästan) alla älskar den.

Jag delar in älskarna i några kategorier för att ni ska förstå låtens bredd.

1. Svennebananer 1, som fattar textens klockrena beskrivning av svennar, men som har så mycket förstånd att de kan ha distans till det och skratta åt sig själv.
2. Svennebananer 2, som inte fattar texten men som trallar med i refrängen och som klickar med munnen som i Skalabanan.
3. Nysvenskar 1 som kan skratta med oss svennar.
4. Nysvenskar 2 som skrattar åt oss.
5. De flesta västeråsarna, eftersom de andra kända västeråsarna, Kjell Höglund, Jesper Jelse, Chilly White och Kenny Peach, Pugh Rogefeldt och Pandora inte haft så jävla många hits på senare år.
6. Före detta elever på Carlforsska som varje dag såg Mårten gå omkring med välansad frisyr, chinos och t-tröja och inte kan få ihop det med den där människan med bajskorvar på huvudet som skriver så jävla bra texter. De är så förvånade att de inte kan annat än älska låten.
7. En och annan kreddig rappare som tycker att Promoe är så jävla bra som dissar svennebananerna så där.

Finns det några andra svenskar?

Det skulle vara de som begriper texten och hör melodin men som helt enkel inte tycker att den är bra då...

Imorgon fortsätter min årets-bästa-lista. ja, jag förstår att det känns svårt att vänta men den som väntar på nåt gott. Som de säger.

Årets bästa citat

"Det värsta som finns är att ha ångest i solen" - Caroline af Ugglas

Va? Men att vara i solen som är så härligt, då borde väl ångesten också kännas lite härligare, kanske ni tänker nu.

Men nej då, menar Caroline. För det är inte bara ångest (som faktiskt är jävligt jobbigt att ha) då, utan ångest när det ska vara så där jävla vackert, roligt och alldeles alldeles underbart. Då FÅR man ju bara INTE må dåligt. Och så GÖR man det ÄNDÅ. Och då är det ju faktiskt ännu värre...

Kontentan = överjävligt. Vi kan nog med gott samvete lägga till ångest på julafton till denna överjävlighet.

Tack Caroline för att du får oss att skratta åt ångest!

Christmasbreakdown

Allt började bra med att jag såg ut genom fönstret och såg vinterskruden över Västerås. La Familja kände sig också ovanligt kärleksfull denna julafton och jag överöstes med kramar och pussar och julegröt med grädde.

Så började det snackas bebisar. En familjemedlem annonserade graviditet. Alla applåderade och hurrade och lovprisade. "Åh så roligt med nummer två det blir tydligen en bebis varje år hahaha, ojojoj/.../men Ni som har tre leder fortfarande, hahaha". Sist i bebis-rejset är... Jessica! Grattis till jumboplatsen! (nej det var ingen som sa det högt, bara min inre röst)

Jag blev glad för den blivande modern och hennes familjs skull, jag lovar att jag är ärlig när jag säger det. Ändå brast det för mig. För jag är inte i närheten av en graviditet. För jag lever i ett vacuum i väntan på rätt medicinering. För att jag väntar på nästa drag som jag och bara jag själv måste göra. Jag. Jag. Jag är så trött på mig själv själv själv.

Hur som helst fixade jag inte riktigt de närmaste två timmarnas familjesamvaro utan spenderade tiden mellan lunchen och Kalle Ankas jul med ett par näsdukar i brorsans säng på ovanvåningen. Till slut passerade bebis-desperationen och julfirandet kunde fortskrida i fröjd med vemod i efternamn. Tomte. Mat. Godis. Lyckliga ungar. Trötta vuxna. Julaftons-koma. Ännu mer godis.

La Familja vill tydligen att jag ska bli intellektuell på gamla dar också. TVÅ böcker av Herta Müller fick jag i present. För att väga upp detta ska jag kolla på Dirty Dancing. För andra kvällen i rad!