Allt började bra med att jag såg ut genom fönstret och såg vinterskruden över Västerås. La Familja kände sig också ovanligt kärleksfull denna julafton och jag överöstes med kramar och pussar och julegröt med grädde.
Så började det snackas bebisar. En familjemedlem annonserade graviditet. Alla applåderade och hurrade och lovprisade. "Åh så roligt med nummer två det blir tydligen en bebis varje år hahaha, ojojoj/.../men Ni som har tre leder fortfarande, hahaha". Sist i bebis-rejset är... Jessica! Grattis till jumboplatsen! (nej det var ingen som sa det högt, bara min inre röst)
Jag blev glad för den blivande modern och hennes familjs skull, jag lovar att jag är ärlig när jag säger det. Ändå brast det för mig. För jag är inte i närheten av en graviditet. För jag lever i ett vacuum i väntan på rätt medicinering. För att jag väntar på nästa drag som jag och bara jag själv måste göra. Jag. Jag. Jag är så trött på mig själv själv själv.
Hur som helst fixade jag inte riktigt de närmaste två timmarnas familjesamvaro utan spenderade tiden mellan lunchen och Kalle Ankas jul med ett par näsdukar i brorsans säng på ovanvåningen. Till slut passerade bebis-desperationen och julfirandet kunde fortskrida i fröjd med vemod i efternamn. Tomte. Mat. Godis. Lyckliga ungar. Trötta vuxna. Julaftons-koma. Ännu mer godis.
La Familja vill tydligen att jag ska bli intellektuell på gamla dar också. TVÅ böcker av Herta Müller fick jag i present. För att väga upp detta ska jag kolla på Dirty Dancing. För andra kvällen i rad!
8 kommentarer:
Oj.
Så tufft mitt i alla glädjekänslor som också finns där.
Kram på dig!
Och jag hoppas verkligen att det där vakuumet inte skall behöva bli så långvarigt...
Hoppas att du får en fortsatt fin julhelg, vännen.
Kram!
Morgana: Tack för dina ord som alltid värmer så gott. Kram-om!
Hoppas du får en fortsatt skön helg, men bara i glädjens tecken! Ät gott, drick gott och mys!
Kramar från Bryhnjan
Berit: Helgen fortskrider i glädjens tecken. Jag har nämligen kollat på Dirty Dancing tre gånger på tre dagar. Inget kan liva upp mig som Johnny Castles bara bringa när han och Baby ligger första gången eller hans blick i slutscenen. Det är kärlek det!
Men finaste hjärtat...
Jag hoppas, med varenda cell, att det snart blir du, och jag och alla andra längtande som sitter där lycklig nästa jul.
Kram
loba: Mmm... det hoppas jag med. För oss båda. Julekramar!
För ett antal år sedan var min systers pojk runt 2 år gammal och hon annonserade att hon tänkte vänta med sin andra "tills du får en, så kan de komma samtidigt!". Nu ett antal år senare är hon inne på sin tredje och jag har ff inte ngn. I all välmening kommer ibland kommentarer från familj eller kollegor "det förstår du (eller vad det nu kan handla om) när du får egna barn"... Jag är 30+, jag är singel och kommer inte ihåg när jag sist hade pojkvän. (Vet f ö inte om jag vill ha ngn heller.) Så även om våra anledningar är olika så känner jag igen önskan efter smått... Lycka till!
Kristina
Kristina: Tack för din kommentar! Så är det nog, saker sägs i all välmening, och jag tycker folk ska fortsätta att säga spontana saker i välmening =) Och vi som blir ledsna måste tillåta oss att reagera och visa vår sorg mer öppet, utan att för den sakens skull bli konstant lipande bitterfittor. Det kanske blir lite lättare att småpysa lite ibland, för att slippa flodvågorna =) Lycka till du med!
Skicka en kommentar