Ser på andra avsnittet av Barn till varje pris. Jättefint att barnlängtan i alla dess former uppmärksammas. Fina skildringar.
Men jag... jag bara gråter. Det känns så jävla ledsamt. Speciellt när Matildas historia visas. Resan till Hobro. Glädje. Förväntan. Längtan. Fy fan vad ledsamt det känns.
3 kommentarer:
Ja, det är jobbigt när man "vet". Samma med Elidas historia.
Kram, fina du!
/Matilda
Elida missade jag, ska kolla henne också.
Matilda: Det ska bli spännande att se hur det går för dig! Kram tillbaka.
Skicka en kommentar