Bebisar.
Jag tänker allt oftare inte alls på att bli mamma. Jag tänker allt oftare på att inte bli mamma. Processar med mig själv. För ett år sedan skrev jag i en krönika i Vlt att det svindlade när jag tänkte på att det kanske aldrig skulle bli barn för mig. Och det gjorde det verkligen. Då. Det svindlar inte längre. Jag har till och med nämnt att beslutet att INTE skaffa barn inte känns långt borta - för ett fåtal vänner. Utan att börja gråta! Fatta...
Jag kanske inte inser på riktigt hur det eventuella beslutet kommer att påverka mig. Eller så ÄR det inte svårare än så här för mig att fatta beslutet som de senaste fem åren känts så vansinnigt långt borta och skrämmande och stort. Jag kan inte säga att klumpen inte finns i halsen nu när jag skriver detta.
Jag skriver det inte med glädje. Än.
3 kommentarer:
Det är bra.
Vila i dina tankar och eventuella beslut.
Men känns också trygghet i att beslut inte behöver vara huggna i sten, åt vare sig det ena eller andra hållet.
Just den vetskapen kan vara en trygghet i sig och det där sista avgörande, som gör att man kan komma till ett beslut som går att vara tillfreds med och vila i
för den stund i livet man befinner sig i. Vare sig det räcker livet ut eller bara för ett år framåt.
Haha förstår du mina tankar?
Kraaaaaam till goa modiga du!
Jag förstår dina ord, M!! Och håller med =) Det är så sant. Jag tror att jag den dagen det blir dags kommer att veta med säkerhet vad som är rätt för mig.Jag kanske känner det redan nu - fast det känns förhastat att erkänna det för mig själv. Och någon brådska är det inte än.
Kram vackra kvinna!!
Det har blivit fint här :)
Själv vet jag inte heller alltid vem jag är eller vad jag vill, men jag tänker att det är ganska svårt att springa ifrån sin vilja även om man försöker. Ibland kan det va värt att göra just det för att se om det var nåt man verkligen ville. Läser här ibland, de dagar jag orkar tänka på barn..
Kram.
Skicka en kommentar