... så jävla stilla. Inget svar på hjärnröntgen ännu.
Men ponera att allt ser bra ut i hjärnan och att jag efter provande mår bra av att äta bara en epilepsimedicin, Keppra. Ponera även att jag därefter känner mig stark och redo att göra en till Danmarksresa. Jag kan absolut tänka mig detta scenario, jag känner mig redo för det.
Men det skulle ändå inte gå. Inte av brist på vilja. Jag har inga pengar. Varje månad går precis runt. Och jag vet att jag borde. Borde göra mer, kämpa mer, jobba mer, tänka mer positivt. Men jag ser inte skogen för alla träden.
5 kommentarer:
Det är så jäkla tråkigt att det ska styra. :( Men det gör ju det, jag har gnetat ihop till några försök - men det finns ju en punkt när det tar stopp. Usch. Hoppas det löser sig, nu när det ser ljusare ut i övrigt.. Kram
Det borde finnas stipendium!! Som en fond för oss femmisar -eller ännu bättre -fri sjukvård i sverige ;)
/flickrummet
Det kommer, finaste hjärtat. Jag tror stenhårt på att det kommer till dig. Jag förstår din frustration, men det kommer att lätta.
Snart är det dags för en weekend hos oss igen, för dig! Jag har Jessica-abstinens och vill klema bort dig lite (mycket)
Kärlek.
SMBC: Kram och tack!!
Tjejen: Jag skulle söka det...
Loba: Jag längtar redan och hoppas på att det är ett litet pyre i din mage nästa gång vi ses. Love back atcha!
Usch och bläää för att det är sånt som skall behöva avgöra!
Men kanske har det ordnat sig när det väl blir dags. Jag tror på det! :-)
Kram på dig!
Skicka en kommentar