Tänk dig ett klassrum med ungefär 30 bänkar.
Vid alla bänkarna ett par ögon. När du kliver in genom dörren till rummet riktas de alla åt ditt håll. Du har inget att säga dem alla gånger, men ser att de ser. Blickarna får ditt hjärta att bli alldeles så där varmt och gosigt som det bara blir när du känner dig sedd.
Tack kära bloggisar som troget tittar in i mitt rum. Trots att jag inget skriver.
Just nu skriver jag inget vettigt för att jag har kramp i armarna. Min kisse ligger och sover som en trasa i mitt knä. Håller armarna i en mycket obekväm ställning över honom för att jag inte ska väcka honom. Det är så jävla gott att ha varm kärlek i knät. Aj i armen.
Nästa vecka har jag en utmaning franför mig. Då ska jag gästblogga. Min kära bloggis Loba har gästbloggvecka på temat Familj. Gästa du med!
Kram å kläm.
2 kommentarer:
Vi hör dig mellan de oskrivna raderna och förstår att tystnaden också har ett språk.
Och jag ser fram emot ditt inlägg i Familjetemat :)
Kram på dig och lille Hasselito från tanten en tågresa bort.
mm. det är ju "mysigt" hos dig. Eller vad man säger. Gillar vad du skriver, men det är lite mysigt att vänta och hoppas det beror på att livet är bra, också. Ha det så länge.
/tjejen på "flickrummet"
Skicka en kommentar