... sa Carrie till Mr Big en gång när hon hade gjort något känslosamt och irrationellt för att hon var frustrerad.
I had a meltdown.
Inte för att jag var irrationell, Men frustrerad, och känslosam. Jag tror att allt liksom ramlade över mig när jag läste det där osentimentala, känslolösa och raka informationsbladet från Storkkliniken. Jag har levt där framme, där allt är klart, när inseminationen är gjord och jag är gravid. Nu kom jag ner på jorden igen och det kändes lite jobbigt. Typ.
Tvivlen var mest ett tecken på att allt kändes för stort att mäkta med på egen hand, jag blir vansinnigt trött på att göra allt själv ibland. Det kommer att bli bättre om jag stolpar upp en riktig plan. Kanske får be Prussiluskan om hjälp. Hon är ju så bra på listor och planer ;)
Det är ju bara det att jag vill göra det NU. På en gång. Jag vill inte vänta längre...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar