Precis hemkommen från provtagningen på Herrgärdets vårdcentral. Det gick sådär. Jag skulle få testat Hiv, klamydia, Hepatit B, syfilis och gonorré. Först blev jag supernervös för att jag ska vara Hiv-smittad. Har aldrig testat mig förut... Så redan när jag kom in till barnmorskan låg klumpen där i magen och molade. Vi satte oss och hon började med att säga att gonorré är så pass ovanligt att man inte behöver testa för det. Jag fick ignorera klumpen och berätta att jag behövde ett intyg på att jag INTE hade de här sjukdomarna, därför testade jag mig. Ok, sa hon. Jag fick berätta att jag gjort bort mig lite och gått på toa alldeles innan. Klamydiatestet fick bokas om alltså... Nu ska jag tillbaka nästa vecka och göra det och gonorrén.
Jag hade tänkt att jag skulle berätta om inseminationen om det blev läge. Läget kom. Barnmorskan frågade om mina tester hade att göra med ett nytt förhållande. "Nej", sa jag. Och så liksom kände jag att jag inte kunde säga något mer. Helt plötsligt fick jag känslan att hon skulle säga att de inte skulle hjälpa mig om jag berättade. "Måste jag berätta varför", sa jag. "Nej, nu när du är listad här ska vi hjälpa dig", sa hon.
Jag vet inte vad det var, men det kändes inte bra. Som om jag slösade på sjukvårdens resurser eftersom jag inte har en "vanlig" anledning att göra testerna. Ibland får man liksom en dålig känsla. Klumpen finns fortfarande i magen.
Men jag håller andan och kör på. Hiv, Hepatit och syfilis togs i dag, resten ska tas nästa vecka. Får se om jag törs säga något då. En del av mig vill testa vad barnmorskan säger. För att veta vad jag har att jobba med liksom.
4 kommentarer:
Äsch inte ska det spela någon roll vad du är där för! Kanske gissade hon, kanske inte. Jag var också skraj att jag skulle ha HIV, hur osannolikt det än är. Skönt faktiskt att få papper på att man inte har det...
Ja, kanske överreagerar jag. Det är bara det att jag har hört om tjejer som stött på patrull och blivit vägrade när de ska testa sig. Så jag läser antagligen in för mycket i situationen. Inget ovanligt för mig... =)
Usch, ja, jag var störtnervös för de där proverna och för alla eventuella frågor. Men, de behöver inte veta mer än du är villig att berätta. Och du har världens bästa skäl till att ta dem.
Åh jag känner tyvärr igen den där rädslan för fördomar. Jag är ju tom rädd för att gå till MamaMia....(som ska vara den fördomsfriaste gynmottagningen i Sverige) Men inte får dom väl egentligen vägra en hjälp för att man är en Femmis? Eller? Det är väl bara olagligt att utföra insemination på klinik i Sverige -att åka utomlands eller göra hemma är väl lagligt? Det är väl inte tillåtet att ge tjejer "patrull"? Trodde jag.... Usch att man ska vara rädd för andras fördomar! Kram.
Skicka en kommentar