Not my very best day

Jag såg mina surt förvärvade bebispengar flyga all världens kos i går kväll. I fantasin. Jag fick ett Sms från ett par där det stod att jag backat på deras bil klockan 16.15 så att det blev en spricka i stötfångaren, smitit därifrån och om jag inte ringde dem före måndag skulle de anmäla mig till polisen.

Jag var på svensexa i Uppsala och drabbades av en smärre chock. Jag hade inget minne av att jag backat på någon bil. Det jag kom ihåg var att det var moddigt och trögbackat, men inte att jag bumpade in i bilen bakom. Hur som helst kunde jag knappt tänka på nåt annat på hela kvällen. Jag har inte krockat förut så jag vet inte hur saker och ting går till och vad saker och ting kostar. Jag byggde fantasimonster i huvudet, att jag skulle bli tvungen att använda alla mina pengar jag sparat till inseminationer på någons nya stötfångare.

I dag på förmiddagen träffade jag paret i fråga och fick se skadan på deras bil. Det var en spricka längst ner på plasten på stötfångaren, killen var bilmekaniker och de skulle inte göra en polisanmälan. Först antydde killen att jag kanske inte skulle behöva betala något alls, men jag erbjöd mig ändå. Nu ska skadeanmälan göras och jag behöver förhoppningsvis inte betala mer än en självrisk.

Ibland blir jag himla ledsen bara på att folk tror så jävla lågt om andra, i det här fallet om mig. Varför ringa några gånger, på en fredagkväll dessutom, och när man inte får svar så hotar man med polisanmälan? I ett Sms! Varför inte först säga något på telefonsvararen? Jag hade tagit situationen på precis lika stort allvar om de hade berättat rakt upp och ner vad som hade hänt och väntat med att dra in hot om polisanmälan till vi pratat. Killen sa att han var van vid att folk smet ofta vid olyckor och att det var därför de hade skrivit så. Men de hade ju faktisk både mitt namn, nummer och adress...

Where's the trust i human beings?