Det går sakta när man väntar. Det går i såna myrsteg framåt. Den här månaden försöker jag känna efter i kroppen om jag kan känna när jag har ägglossning. I dag har det gått 10 dagar sedan mensen började, så kanske kommer jag att känna något inom någon vecka. Efter jul och nyår ska jag börja använda mer avancerade metoder som stickor från apoteket, eller ägglossningsdator (visst finns det nåt sånt?).
Det är mycket väntande och det känns ovant. Vanligtvis har jag svårt att bibehålla långsiktiga mål, men den här gången känns det annorlunda. Jag har ju liksom bebisen att tänka på också. För varje vecka känns faktiskt bebisen mer och mer verklig.
När jag bestämt mig på allvar ville jag berätta för allt och alla om mina planer. Men jag har bestämt mig för att vara lite restriktiv, mest för att det faktiskt inte är något som så många par gör. Går och berättar till höger och vänster om att de försöker bli gravida, liksom... Samtidigt behöver jag berätta för några, prata med någon för att bolla med mera. Jag ska vara restriktiv, men inte FÖR restriktiv. Jag menar, jag vill ju prata om det. Och det finns typ inga andra Femmisar i Västerås.
På lördag ska jag på min första Femmis-träff, i Stockholm. Någon gång då och då kan jag ju åka dit.
2 kommentarer:
Hej
Jag går i precis samma fas som du... håller koll på ägglossningen och hoppas på första insemination i februari 2009. Vore underbart om det gick bra!
Bor själv i Helsingborg och är helt ny medlem på Femmis. Men är så glad över att ha hittat hit! Känns som ett stort stöd bara att veta att det finns! Lycka till och vi kanske föder samtidigt! :)
Karoline
Hej Karoline! Vad roligt att se nån som går i samma spår ungefär samtidigt. Jag känner precis som du när det gäller Femmis! Du har lite större tur när det gäller själva inseminationen som bor närmare Danmark dock =) Grattis!
Skicka en kommentar