Dag 4 - Min hobby

Promenader i skogen. I-love-it.

Dag 3 - En familjemedlem

Tror inte att hon varit med förut på bloggen - min vackra lillasyster E. Här visar hon en vacker sida för kameran. Hon har dock en ännu vackrare sida... nämligen insidan. Kram kära lilla E!

Dag 2 - Favoritpryl

Det får bli en bild på mig igen... men jag håller i min favoritpryl, kameran. Jag har egentligen inga prylar som jag är så vansinnigt fäst vid. När jag känner efter så är det få saker jag verkligen skulle sakna om de försvann, men en av dem är kameran.

Dag 1 - Självporträtt

Jag gillar att fota mig själv och tycker att jag kan se mig själv på ett nyttigt utifrånperspektiv. Den här bilden är dock den enda som jag tycker verkligen har fångat min sinnesstämning just i fotots ögonblick.

Bilden togs sensommaren 2009, den 24 augusti.

Tretton dagar efter min bebisresa till Hobro, en dag innan epilepsianfallen kom och ryckte undan mattan.

fotoblogglek

Jag hänger på en blogglek med foton - eftersom jag älskar bilder... och jag inte har så mycket att skriva om. Läste om det på mästerfotografen Lobas blogg, så jag bestämde mig för att hänga på.

Dag 1 – Självporträtt
Dag 2 – Favoritpryl
Dag 3 – En familjemedlem
Dag 4 – Min hobby
Dag 5 – En gammal bild
Dag 6 – Tema grön
Dag 7 – En bild som jag aldrig har lagt upp
Dag 8 – En favoritbild
Dag 9 – Dagens
Dag 10 – Detta gör mig glad
Dag 11 – Tokigt
Dag 12 – Min vardag
Dag 13 – Tema ljus
Dag 14 – En vinterbild
Dag 15 – Kärlek
Dag 16 – Självporträtt i svartvitt
Dag 17 – Ett ögonblick
Dag 18 – Känslor
Dag 19 – Här bor jag
Dag 20 – Tema olika
Dag 21 – När jag var liten
Dag 22 – Mitt beroende
Dag 23 – En sommarbild
Dag 24 – Detta gör mig glad (favorit i repris)
Dag 25 – I all hast
Dag 26 – Detta skrattar jag alltid åt
Dag 27 – Tema två
Dag 28 – Väder
Dag 29 – Senaste bilden på mig själv
Dag 30 – Valfri bild

Någon...

... har läst den här bloggen typ från början till slut, månad för månad, ser jag i besöksräknaren. Spännande =) Har jag fått en ny läsare - eller är det någon som vandrat down memory-lane? Hur som helst... du som läst - hoppas läsningen gav dig något!

En liten uppföljande statusuppdatering. Hjärtat klappar på i samma takt när jag ska sova - men jag sover iaf bättre på natten. Puh. Natten mot torsdagen hade jag dock ett close-to-epilepsianfall-inklusive-handdomning-men-ej-kramper. Det skrämde upp mig som vanligt - därav det uppskrämda inlägget i torsdags.

Nu känner jag mig lite lugnare. Livet går vidare för mig. Önskar bara att jag hade lite mer sällskap på vägen.

Typ av en man.

Det var en visa som hette Samma

Det går en visa som heter Samma, som heter Samma visa om igen. Ni minns ju vad som hände.

Det känns som jag är nära - igen. Fast på ett annat sätt. Pinkar in mig det där jävla gamla hörnet - igen. Svårt att sova, hjärtat klappar, klappar, klappar. Bröstet tyngs. Trött, trött, trött. Utarbetad. Självpåtaget, men ändå. Undrar om jag undermedvetet håller på att försöka jobba ihjäl mig? Ja... eller eftersom jag skrev det så är det väl inte undermedvetet längre. Typ. Tänk om jag dog en sån här natt? Med olyckan vinande kring öronen, tröttheten som spärrar upp sömnlösa ögon. What a fucking waste of a life det skulle kännas som. Jobbar jag tillräckligt mycket så slipper jag ju tänka. På "annat". How convenient. Kontentan blir ju dock alltid denna. Jag måste tänka på "annat" också.

Eftersom hjärtat alltid klappar ikapp.