Mia Broman Fredriksson

Dagens bidrag kommer från min vän Mia Broman Fredriksson, som också bloggar. Hon har till och med två bloggar. En som heter Fröken Broman, om grafisk design som hon studerar, och en om Mia själv . Men på Jeckan skriver hon i dag om att vara rädd... och att våga och vinna.


När någon annan har övertaget

Och där, med en Shure SM-58 i handen, faller jag hjälplöst genom golvet.

Jag hör inte längre ljudet från de svartvita tangenterna som han med det lockiga håret spelar på.

Jag är inte längre kvar. Jag är någon annanstans och där jag borde stå står nu den nervösa, osäkra personen som jag så gärna vill ska försvinna. Mitt andra jag.

Den som utan tvekan tränger sig på, gör mig osäker och liten. Den som gör att hela min mage invaderas av tusen elaka myror krypandes omkring helt utan minsta hänsyn till mig. Strålkastarljuset skär in i mina gröna ögon och bländar mig hårt.

Från främre bänkraden kan jag ana förväntansfulla människor med frågande ansikten. För från mig hörs ingenting. Panik. Panik!

Jag sväljer, men min hals känns torrare än öknen i Sahara. Jag kramar hårdare om mikrofonen men händerna skakar likt en Parkinsonpatients.

Jag kippar hjälplöst efter luften som inte längre finns där. Jag kan ju det här, det vet jag. Jag borde tro på mig själv men mitt andra jag vägrar släppa taget.

Man hinner tänka mycket på dessa förtvivlade sekunder.

Jag tänker på låten, den som jag borde valt men inte valde. Bara för att jag alltid skall envisas med att välja det svåraste alternativet. Varför gör jag så?

Jag tänker på inledningen som spelats nu om och om igen från de svartvita tangenterna i väntan på toner som aldrig vill komma.

Jag tänker på tårar. För de bränner där hårt innanför mina ögonlock.

Konstigt nog så tänker jag också på mat.

Jag tänker på den stackars publiken som sitter där på de benhårda stolarna i bygdegården och som egentligen mest väntar på att få gå hem

eftersom deras dotter redan har klarat av det som jag inte klarar av att göra. Att sjunga inför publik. Att sjunga i mikrofon inför publik.

Det är den, som förutom mitt andra jag, är mitt största hot på scenen. Den känns som en pistol riktad rakt emot mig och som snart kommer att avfyras.

Fem, fyra, tre, två, ett…

Men då händer det. Orden bara flödar ut genom min mun. ”You have to be there, you have to”. Ja, de finns ju där. Jag hör dem. De finns där!

Det är nu som mitt andra jag lämnar mig. Det är nu som jag säkrar pistolen och vågar göra det jag verkligen älskar. Att sjunga.

Och han med det lockiga håret spelar vidare.

Ulrika Gabriel

En av mina favoritbloggare, Ulrika Gabriel, skriver så ofta om att våga förändra att det bara är att rippa vilket som helst av hennes inlägg. Jag väljer i dag att länka till ett av hennes inlägg förra veckan, som handlar om just förändring.

Förändring kräver handling!

Christer Smeds

Temaveckans första bidrag kommer från Christer Smeds, före detta bilmekaniker, men som nu jobbar som psykolog. Han var en av slutkandidaterna i lyssnarnas egna bidrag "Sommar" förra året. Han var såklart min personliga favorit, framför allt på grund av ämnesvalet. Men även på grund av att vi var bekanta på diverse internetforum för tio år sedan. Ni som kommer från Västerås minns kanske Blobben och Oasen... This is Cartman speaking! Jag var Humlan, och EllaSolsken =) Christer blev tyvärr inte lyssnarnas sommarvärd, men hans reflektioner sändes ändå i Tendens i P1.

Och du som lyssnar... det är 30 minuter långt. Men ta dig tid!! Det är värt det och superinspirerande. Enjoy!

http://static.sr.se/laddahem/podradio/SR_p1_nya_tendens_100105110041.mp3

(ja, man får klippa och klistra in i webbläsaren... jag är inget tekniskt geni så jag lyckades tyvärr inte göra en länk av det)

And the winner...

... i tävlingen om bebiskläderna is...

Loba!!

Grattis La Loba!

Vinnaren har i demokratisk ordning lottats fram genom lappdragning. Hela 18 bebisklädsugna deltog och om jag fick välja skulle ni alla få ett plagg för att ni har tagit er tid att läsa och kommentera. Men bara en kan få!

Loba: Mejla din adress till min bloggmejl jeckan@live.se så ska du få ditt val, den här fina byxan, på postlådan.

Blandade bilder från en asmätt dag

Det är spännande hela dagarna nuförtiden när fåglarna kvittrar utanför fönstret. Hasselito gillar även att skrika och riva på sängen vid femtiden på morgonen. Det gör han ända till jag går upp. Då blir han tyst. Men jag står ut, han är ju så bedårande annars...

Kakätar... flåt, kaksmakarpartyt på Systrarna Ericsson i går var, hm, mättande och jag orkade helt enkelt inte skriva om det när jag kom hem.
Först fick vi smaka två kakor som var med i tävlingen om att representera Sverige på världsutställningen i Shanghai. Cheesecake på saffransbotten med passerade blåbär på topp fick flest röster. Jag höll också på den, trots att den smakade lite för lite blåbär. Men det var med smakerna saffran i bakverk och färska blåbär känns det som en bra representant för Sverige. Chokladkakan som var medtävlande smakade som en gobit. För mycket socker, maschmallows och kolasås.

Men... det godaste bakverket var ändå Systrarna Ericssons egen kolapaj med rårörda lingon som de TVINGADE i oss. Härligt syrligt och sött var det. Den vann med hästlängder före både cheesecaken och chokladbiten. Ja, utom tävlan såklart... men de borde ha tävlat, de skulle ha vinnit klart. En äkta asgod kaka. Systrarna rules! Ät lingonpajen om du har vägarna förbi.


När jag kom hem från kakjurypartyt så höll jag på att kräkas och fick smälta sockret i soffan en stund. Hasselito, som är en svartsjuk typ, måste nödvändigtvis ligga på teven när jag sitter i soffan. Han tror antagligen att jag tittar på honom då. Och då är han nöjd.

Temaveckan...

... kan du läsa mer om här!

Smaka, smaka liten kaka

Jag har blivit headhuntad till något som jag passar som handen i handsken för. En kaktävling!

Jag tror i alla fall att jag ska få komma och smaka... Ett mejl damp ner i bloggens mejlbox med en inbjudan och jag anmälde mig fortare än blixten. Du som skickade detta härliga mejl... om jag inte får ett svar där det står att jag inte är välkommen så står jag vid Systrarna Ericsson i morgon kväll klockan 19:30 och dreglar. Mmmmums!!

Äntligen börjar det löna sig att blogga. Först bebiskläder och nu kakor. Vad kan det bli härnäst. Får jag be att få hinta lite. Smaka, smaka liten... pava?