Sista på ett tag... kanske.

Det är natten mot fredagen nu.

Jobba 8-17 fredag.
Fredag kväll; tvätta, packa, leta fram sjukdomstesterna (var fan nu de är)
Lördag morgon åka till Göteborg.
Se Madonna lördag kväll.
Söndag åka båt och ha kul med C o J.
Lämna Gbg 07:37 måndag morgon.
Lämna Köpenhamn mot Hobro 11:50 måndag lunch.
Måndag em klockan 16:00 journalsamtal på Gaia.
Resten av tiden: invänta att ÄL-stickan slår om... tälta, fota, läsa, cykla Hobro runt, äta, sova, vänta, fota, vänta, vänta.
Sen smäller det!

Hoppas väntan blir kort.

När jag kommer hem skriver jag här igen.

Är jag vuxen nu?

För jag verkar ju ha blivit så jävla mogen nu helt plötsligt.

Jag pratar ut om mina känslor till höger och vänster, säger vad jag tycker. Jag visar tålamod. Står fast vid mina noga avvägda beslut. Och det går rätt bra för mig.

Det svider fortfarande lite under ögonlocken. M och jag har tryckt på pausknappen tills jag kommer hem från Danmark.

Vem är han som bara accepterar mig för den jag är så där rakt av? Antagligen kommer han från yttre rymden...

- Du är bra, sa jag till honom.
- Det är bara för att jag tycker om dig så mycket, svarade han.

Crash and burn

Ulrika skriver i sin kommentar till mitt förra inlägg att jag är på rätt väg. Ja, om en stund kanske. För just nu är jag bara på väg neråt.

Jag kraschade för en stund sen. Nu vill floden inte sluta rinna. Klumparna i halsen och magen blir i och för sig lite upplösta av flodvågorna men kommer tillbaka mellan varven.

Det kanske är rätt väg att gå, det här. Kanske behövde jag krascha. Jo, Ulrika har rätt i att jag måste lyssna på magen och hjärtat. Men det är alltför kaosartat i dem bägge för att jag ska kunna bena ut vad det ena och det andra säger. De skriker kommandon i kör på varandra.

Och framför allt orkar jag inte driva på någon annan, tänka på någon annan, än mig själv... Det är jag också ledsen för. Det känns förbannat orättvist.

Det enda jag vet att jag vill och det enda jag egentligen orkar tänka på är att jag ska åka till Danmark på måndag. Jobbet och allt det andra kräver att autopiloten sätts på.

Over and out.

Nähäpp

Det blev inget roligt helt plötsligt. En klump börjar forma sig i halsen, en annan i magen. Vad jag ska göra för att lösa upp knutarna vet jag inte ännu eftersom jag inte vet vad som känns värst. Kanske är det ALLT.

Det känns hur som helst rätt tråkigt att sitta på jobbet just nu. Vill gå hem. Gömma mig i ett hål nånstans tills allt har gått över. Men det funkar inte så... Klumpigt värre.

Klappat

Tid för journalsamtal är bokat på måndag den 10:e klockan 16. Det känns jättebra. Madonna på lördag, sova hos kompisen till måndag. Det får bli att åka från Göteborg i alla fall, på grund av att jag fick mens ett par dar tidigare än vad jag hade räknat med så blir det för kämpigt att köra hem på söndagen för att åka med nattåget tillbaka neråt redan samma kväll... Hoppas jag kan ställa bilen hos min kompis och hämta den när jag är tillbaka igen.

Och på onsdag kommer M till Västerås. Nice =)

Vackra svägerska!

Framåtibaka

Det har varit en intressant helg. Detaljerna tänker jag bespara er, men it's been good and bad... Summan av kardemumman hamnar dock på pluskontot.

Har varit i Stockholm. Kollade parad. Sov dåligt. Klappade katter. Fikade. Myste. Pratade. Drack öl. Romantiserade...

Hade mycket givande resonemang med flera personer under helgen. Tack Loba, så olika men ändå så lika... Tack Flickrummet, hoppas du hade ett skönt Yogapass i dag =) Tack Ulrika, du gör verkligen skäl för ditt bloggnamn (plus att du gör en grym rabarberpaj). Tack C, för att du fick mig att inte känna mig så ensam i min situation! Puss på er alla!

Om lite mer än en vecka drar jag till Danmark... det känns... konstigt.