Jeckan: april 2015

Bloggen i korthet

Allt är inte så jävla enkelt här i världen, när man är 39 år, kvinna, ensamstående och barnlös. Jag försöker att ta saker och ting med en klackspark, men är inte så bra på det.

2008-2010: Det där med bebisar till exempel... Hur ska det gå till om man aldrig träffar en man? Sommaren 2008 bestämde jag mig för att sluta vänta på att Mannen skulle dyka upp, och började räkna dagarna. Jag har gjort en insemination på Gaia-kliniken i danska Hobro, den gjorde jag sommaren 2009 - och den landade i två epilepsianfall, en stor livskris och noll bebisar.

Funderar du mer på insemination för ensamstående kvinnor? Kontakta föreningen Femmis! För att läsa andras bloggar om insemination, IVF och att ha en bebis på egen hand, se mina länkar nedan.

2011: För tillfället tassade tankarna kring det faktum att jag kunde komma att välja bort barn. Jag längtade inte längre. Kanske blev livskrisen 2010 för svår. I slutet av 2011 fattade jag beslutet att nöja mig med ett liv utan barn.

2012-: Den direkta sorgen över barnlösheten blev mindre än vad jag väntat. Men allt annat hann ikapp och kärleken lyste fortfarande med sin frånvaro. I början av oktober 2012 insåg jag att den jag såg i spegeln på morgonen var den jag skulle tvingas leva med resten av livet - och jag gillade inte det jag såg. Jag kraschade.

Och sen? Terapi. Livet går vidare. Barnlösheten består. Och även om jag inte sörjer den dagligen är det liksom en daglig kamp med konsekvenserna av den.

Jeckan

fredag 3 april 2015

To little to late

Sök och få svar...

Länkar